Länge sen sist.

Senast jag skrev här var i augusti 2015, nästan 2 ½ år sen alltså.
Det har hänt mycket sedan dess. Den hösten blev jag jättedålig, kunde knappt stå upp, eftersom jag hade sån värk i svanskotan. Värken i sig var inte något nytt, den började ett år tidigare, men intensiteten! Jag jobbade då som diskare, ett jobb som jag älskade, verkligen. Min yrkesroll innebar så mycket mer än att diska, jag var ansvarig för arbetet, la schema, skötte servicen till alla restauranger, hade kontakt med servicegubbar och skötte beställningar. Till detta kom städning av matsal med plats för 330 gäster, tvätt, skötsel av diskrum och en dela annat. Men i september / oktober nån gång sa kroppen stopp. Jag hade jobbat länge med den intensiva värken, men jag fick barra ge mej mitt i en arbetsdag och gå hem och lägga mej. Låg i flera dagar och bara försökte stå ut. Fick låna TENS av Lillstrumpa, som även gav mej massage och försökte pigga upp mej. Med hjälp av TENS kunde jag bryta de värsta smärttopparna så att jag fick sovit. Jag startade apparaten och somnade med den och så fick den gå till dess att batterierna var slut och så satte jag i nya på morgonen och på så vis klarade jag dagen. Efter nån vecka kom jag mej iväg till doktorn och fick kortisontabletter, gick även till naprapat några gånger och till en massör som masserade mina totalt domnade skinkor. Efter två veckor var jag tillbaka på jobbet. Men jag insåg att jag var tvungen att byta arbetsplats och när mitt kontrakt gick ut, så förnyade jag det inte. Var utan jobb i några veckor och sen började jag jobba på Subway. Efter 6 månaders provanställning fick jag fast jobb! Jippie... eller inte, för ett halvår efter att jag hade fått det, så bestämde ägarna sej för att stänga just den restaurangen. Vi var ett jättegott gäng, som jobbade bra tillsammans och vi hade så härliga kunder, jag saknar det verkligen. Där funkade det fint att arbeta heltid, dessutom, där var en del tunga lyft, men inget i närheten av det jobb jag hade innan. 31 / 12 2016 var sista arbetsdagen. Den 23 / 12 skulle Kapten Kulmage, hennes sambo, hans bror och jag åka till killarnas föräldrar för att ha uppesittarkväll. 500 meter innan vi skulle svänga av vägen small det. En tjej hade struntat i stopplikten och kört rakt ut i vägen och vi frontade med henne i ca 70 km / h. Jag minns bara att något i stil med " fel" eller " så här skall det inte vara" for genom skallen på mej när det small. Jag hade suttit och berättat en rolig grej från jobbet för svärsonens bror och hade inte ögonen på vägen. Så det enda jag märkte var ett högt ljud att vi stannade plötsligt, för att lika plötsligt flyga åt vänster och att det small igen, och att vi flög uppåt, sen stannade allt. Vi hade smällt med vår front in i vänster del av hennes front, vi träffade precis framför framdäcket. Efter det for vi åt sidan och frontade med en hög stenmur och efter det flög vi upp på muren och blev hängande där. Jag har ingen aning om ifall jag var borta några sekunder, men jag minns att jag tittade och såg massor av rök i bilen och bara tänkte att jag måste ut, bilen brinner.( det var krockkudden som bildade den där röken fick jag veta sen )  Min svärson skrek efter min dotter, jag såg dem och de tog sig ut på vänster sida av bilen. Jag fick upp min dörr och tog mej ur och vacklade runt där i mina stilettklackar. Jag var i ett dike och tog mej upp på vägen. Där stod en kille jag kände lite tillsammans med sin kompis. Lite längre fram stod den andra bilen och det enda jag kunde tänka på var att jag måste kolla om någon är skadad. Gick dit och där var hon, tjejen, hon stod på vägen och var helt förtvivlad. Jag höll om henne och tröstade. Just då visste jag inte att inget hade hänt om hon hade sett sej för, men jag tvivlar på att jag hade handlat annorlunda om jag vetat det. Jag fick en cigarett av en av killarna och min svärsons bror kom och höll om mej. En annan man som jag kände från jobbet ringde 112 och det kom 2 ambulanser, 6 poliser ( måste ha varit något speciellt den kvällen, för vi har ingen polis här, brandkåren och två bärgare) Mycket känt folk, både bärgarna, som jag är kompis med, poliser som jag varit lärare för och brandmän. Såå skönt. Ambulanspersonalen ville köra till NÄL, men ingen av oss ville åka dit. Vi åkte, efter diskussioner, till jourcentralen, även där idel kända människor, det kändes tryggt. Vi blev grundligt undersökta och sen åkte vi till uppesittarkvällen. Vi behövde vara tillsammans och vi behövde få prata och känna oss trygga. Min dotter och jag hade rätt rejält ont, men inget mot dagen därpå, det kan jag säga. Jag sov inget den natten, hela tiden upplevde jag olyckan om och om igen. Och jäklar vad ont jag hade. I svanskotan ( jamen så typiskt va) fast värken var skjuten åt vänster, vänster ben hade en stor knallblå bula, där en porslinskruka hade krossats mot mitt ben. Det var svårt att sitta och vi tillbringade julafton liggandes i Lillstrumpas soffa.
Några dagar senare började jag känna en annan värk, högre upp i ryggen och eftersom jag blivit tillsagd att åka till läkare om jag kände något, så gjorde jag så. Blev skickad från Vc till NÄL. Det blev 11 timmar på akuten, detta råkade vara en dag när folk bröt armarna. Jag räknade väl till 11 brutna armar, som jag såg. Nåväl, det blev datortomografi och inläggning och morfin och sömntabletter. Dagen efter magnetkameraundersökning. Då hittade de en fraktur i ryggraden och en whiplashskada precis ovanför frakturen. Eftersom revbenen stöttar ryggraden där jag hade min fraktur, behövde jag ingen nackkrage eller så. Efter detta låg jag hemma i soffan i runt 6 veckor. Jag kunde ju gå och så, men inte göra speciellt mycket. Inte lyfta och bära, tex. I april började jag ett nytt jobb. En tjänst på 100 % men jag skulle börja med att jobba 75%. Eftersom FK bestämt att man är frisk efter 6 veckor, så fick jag ingen sjukpenning på de där 25 %. Jag jobbade som tjänsteman på ett företag som är underleverantör till arbetsförmedlingen och vi anpassade arbetet så mycket vi kunde. Ändå funkade det inte, jag klarade inte mer än 50 %. Jag fick dessutom en whiteboardtavla i huvudet, den föll ner och träffade så att värken i skadorna förvärrades. Så när min provanställning var klar fick jag inte förlängt, jag började ett annat jobb dagen efter. 50 % i en klädbutik. Det funkade fint och jag jobbade ofta lite mer än 50% och klarade mej fint på lönen. Den affären stängdes efter tre månader och så var jag utan arbete igen. Jag sökte en massa jobb, men fick inget och tänkte att jag måste tänka utanför boxen. Så jag sökte ett jobb som personlig assistent och jag fick det! Först 100 %, ett föräldravikariat och nu jobbar jag runt 60% plus de timmar extra som jag kan få.
När jag var arbetslös där i början av detta året började jag plugga på universitetet. Jag tänkte att jag måste göra något av min arbetslöshet. Så fram till oktober jobbade jag 100 och pluggade 100. Nu pluggar jag 100 och jobbar då runt 60% Inte helt enkelt, men det går. I början var jag förtvivlad, för det kändes som att jag inte fattade någonting. Jag blev rädd för att olyckan hade gjort att jag inte kunde plugga längre. Men det funkar. Ibland får jag skjuta upp saker, som tex har jag en tenta som jag skulle ha gjort i oktober och den får jag göra vid nästa tillfälle, halva är gjord, dock. Nu tog jag en paus från pluggandet för det seminarium som skall vara klart på fredag kväll. I januari bör jag vara klar med mina första 60 hp. Den 21 januari börjar nästa kurs, spännande som attan.
Jag har fortfarande ont av mina skador, främst från whiplashskadan, värk och huvudvärk. Jag äter medicin mot smärtan och för att kunna sova  och har så gjort i två år nu. Irriterande, eftersom jag hade varit utan starka värkmediciner i ett par år när olyckan inträffade och likadant så hade jag varit utan sömntabletter i åtminstone ett år före olyckan. Men, det är som det är. Värken i svanskotan har jag kvar, jag har gått på tre kortisonkurer, använt TENS ( lånade en hos sjukgymnasten läänge) fått massage. jag har nervvärk ner genom båda skinkorna, i underlivet och ner i vänster ben och fot. Foten brukar kännas som om den är i hett vatten, ibland som om det är öppna sår speciellt på stortån. Förutom nervvärken så domnar skinkor, underliv och ben / fot. Men, det är ändå bättre nu än när det var som värst
I det stora hela är mitt liv bra. Jag har en man jag träffar, när jag känner för det, jag har mina barnbarn och mina barn, mina föräldrar och syskon. Jag har ett jobb jag stortrivs med och jättebra kollegor ( vi jobbar mest ensamma, men viss tid tillsammans ) och jag pluggar och kommer framåt. Jag har inte satt ett precist mål med studierna, men det är beteendevetenskapliga ämnen jag läser. Funderar på att läsa lite juridik också, då kan jag jobba på ex socialen när jag är klar. Men vi får se, kanske blir det en annan väg. Men jag vill utnyttja de kunskaper jag har om våld i nära relationer i den utbildning jag småningom skall ha slutfört

Sitter i soffan och bara slöar.
Sandra Lyng på Spotify. Eller ja, nu tog den låten slut, så det får bli lite Måns Zelmerlöw en stund, istället.

Ledig idag. Gick till Tanum och klippte mej. Ändrade frisyr, från kort till en annan
kort. Låter väl inte klokt, men jag är klippt på ett annat sätt än tidigare så håret är styrt åt ett annat håll. ( så gott det nu går att styra det)

Soligt och varmt för, ja vilken dag i ordningen? Härliga kvällar med syrsor som spelar och ljummen luft.
På måndag skall det ändras till mer moderata temperaturer och dessutom regn.
Sniglarna blir säkert glada.
Och vi får förmodligen fler kunder på jobbet, de här varma soliga dagarna har folk hållit sej ute, naturligt nog.
Efter en intensiv sommar känns det alltid tomt när mitten av augusti kommer. Jag går ner i varv en vecka eller två efter att folket åkt hem, så är det alltid. Och jag märker att jag inte är ensam. Många på centret känner exakt samma sak. Jämför man då dessutom en vanlig dag nu, med en dag under högsäsong, så känns det väldigt tomt. Det tar ett tag att landa i den nya vardagen.
Likadant är det när högsäsongen börjar, då tar det ett tag att vänja sej vid den.

Funderar på att åka till sjön och bada. Imorgon är väl en av de sista dagarna med sommarvärme, så det kan ju passa fint att ta årets första dopp då. Fötterna har fått bada lite när Loppan var på simskola i mitten av juli, men resten av mej har inte blött ner sej ännu. Vi får se. Mamma var också sugen på att ta en simtur, så kanske..........
Sen blir det fyra dagar med jobb och sen förhoppningsvis två lediga igen. Jag gjorde ett nytt schema i veckan och då har jag lagt min ledighet på fredag/lördag. Om det kan fungera återstår att se. En kille sa upp sej i förrgår, så inom en snar framtid måste jag göra om schemat igen...........

Har haft ledig dag idag.
Och vad bidde det?
Sova....La mej vid tio igårkväll och sov, med några få avbrott för att stänga av mobillarm, till dess klockan var runt halv två i eftermiddags.

Var jag trött eller?

Så kom ena svärsonen på besök och klippte gräsmattorna  åt mej. Så jäkla snällt och så himla välkommet.
Och så kom Lillstrumpa och barnen en stund efter sin man och pappa och de stannade kvar efter att han hade åkt hem. Coolio har börjat få vääldigt långa armar och hon sträckte ut en av dem och hade plötsligt en hibiskusblomma i munnen.
hann inte ta nån bild, eftersom hennes mor snabbt plockade bort den igen.....

Men här är ett foto från Karnevalen i Grebbestad i juli. Lilla tjejen är stor nu, snart sju månader.
Snart för stor för att få foton av sej publicerade på nätet.

Efter att de hade åkt, så la jag mej en stund på soffan. Jag var rätt så dimmig idag, så det var skönt. Men så ringde Kapten K och sa att jag hade lagt mina solglasögon hemma hos henne och att hon skulle komma ner med dem och en annan sak... Den andra saken var kantareller. Mums.
Så idag blev det kalvbiff, smörstekta kantareller och vitlöksbröd med vitlökssmör till middag. Efterrätten var rabarberpaj. Gjorde en till fikat när jag hade besök förut idag.
Nu skall jag rensa undan pärmar med anteckningar sen högskolan, de står och tar plats i en bokhylla och de kan lika gärna ligga i en plastlåda med lock i källaren, tänker jag.
Sen blir det natten, jobb imorgon igen.

Jag är supertråkig, jag vet. 
Har inte bloggat på evigheter, inte varit inne på fb heller. 
Jag hinner inte,orkar inte och har inte lust, speciellt inte med fb. 

Det saknas inte idéer att blogga om, men när jag kommer hem från jobbet så äter jag lite, ser en deckare på Netflix eller lyssnar på musik på Spotify ( vilket jag gör på vägen till och från jobbet också) eller läser en bok. 
Sen dyker jag i säng.

Den fritid jag har går åt till familjen och så lite till trädgården, som för övrigt känner sej som en djungel och anser sej förbisedd av just den anledningen.......

Mycket barnbarntid försöker jag få. Så mycket som är möjligt. De kommer och hälsar på mej på jobbet och Loppan brukar hjälpa mej med en del sysslor där. Att träffa dem gör mej alltid glad och fylld med lycka och full harmoni. 
Det är som att ha egna små barn igen, fast på lite andra villkor. 

Coolio har hunnit bli 6½ månad. Sedan hon var runt tre månader vill hon bara sitta, inte ligga och hon sitter och följer med och pratar och skrattar och är hur go som helst. 
Systrarna har ett speciellt band och den lilla är alltid lyckligast när hon ser och hör sin storasyster. Det påminner om när mina ungar var små. Först tjejerna ensamma och sen de två och lillebror. 

Idag var jag på Lantmännen ( Granngården) och köpte kattmat. Resterande sällskap, min äldsta och ungarna satt kvar i bilen. Jag hamnade i ett samtal med en av tjejerna som jobbar där och Loppan tyckte nog att jag blev kvar för länge.....
När jag kom ut igen fick jag höra vad hon sa medan jag var därinne. 
" Mimmi har nog fastnat, kanske har hon hittat andra barn och en annan mamma att gifta sej med"

Tänk om jag kunde spara allt det barnet säger på en burk. Nu kan jag ju spela in henne på mobilen, såklart, men jag vet ju aldrig när det roliga skall komma heller. 
Saknar att jag inte skrev ner mer från när mina ungar var små. Barn säger så otroligt finurliga och roliga grejer. 
Idag var det en liten unge som sa " Du äger det här köpcentret" Inte så konstigt att han tror det, vi träffas ofta just där och då har jag ju alltid jobbkläder på mej. 

Jobbet flyter på och jag gillar det, både att det flyter på och jobbet i sej. Det är inte smärtfritt, det skall gudarna veta. Det är många gånger påfrestande både fysiskt och mentalt, men jag går dit med glädje varje dag. 
Jag har fått tuffa till mej rejält, fått börja lära mej att säga till på ett nytt sätt, och jag gillar det med. Jag har betydligt mycket mer ansvar nu än i vintras och trivs med det också, även om det kan vara påfrestande ibland. 

Jag jobbar mycket, vissa dagar tio-elva timmar och då är det arbetade timmar, inte inklusive lunch. Men andra dagar jobbar jag, som idag, bara åtta och det känns lyxigt. Idag började jag åtta och slutade fyra, sen åkte vi och handlade och det innebär att min lediga dag imorgon är helt ledig. Då kan jag bara slappa, eller klippa gräs ( vilket jag sluppit i sommar, eftersom min ena svärson kommit hit och gjort det åt mej) eller diska undan krukor, eller städa inne, eller vad det nu blir. Helgen är jobbhelg och sen är jag ledig på måndag igen. 

Jag har tappat ännu mer i vikt. Mina bröst är till min stora sorg borta. Alltså jag är ju van vid att rör jag på mej så är jag liten, men jag var så himla nöjd med c-kupa och nu.......en liten b eller om det är en a? 
Har ingen våg, men jag har vägt mej hos mina föräldrar och jag har väl tappat 18 kg sen jag började i november, ungefär. Jag håller ingen diet, gör inget speciellt, jag jobbar och rör på mej från jag går upp till dess jag lägger mej, i stort sett. Mat den här veckan har varit pizza tre dagar och idag friterade kycklingbollar med ris och grönsaker med nån sås. ( vet inte vad det är i den, men jäkligt god är den i alla fall) Ja och så åt jag oxfilé med potatis, brockoligratäng och en massa vitlökssmör och persiljesmör i söndags. Vi firade min syrras födelsedag och filén stod på hennes önskelista. Var inte fel alls :)
Imorgon skall jag käka pannbiff. Det hade dottern med sej idag, med potatis, sås, lingonsylt, knäckebröd och morötter. Ja, och ett par lökar, ifall jag inga hade......Snällt att tänka på mej när hon lagade mat. 
Nu blir det natten för min del. Skall läsa lite i en deckare av Ninni Schulman innan jag somnar. Hon skriver om trakten där jag spenderade en del av min barndom, uppe i Värmland och även om böckerna lämnar en del att önska, så är de helt klart läsbara. 

Knullad, borde jag bli

Fick jag höra på jobbet idag.
Jag funderar på vad det skulle göra för skillnad?
Vad skulle hända om det hände, liksom?
Skulle jag bli annorlunda?
Jag har haft en arg dag på jobbet på sju månader. En dag när kollegor märkte att jag var på dåligt humör. Den dagen stängde jag dörren in till disken för att få vara ifred och många respekterade det, inte alla, men många.
Jag visade min ilska vid ett tillfälle den dagen.
En dag på sju månader, alltså. Alla andra dagar har jag varit på gott humör. Åtminstone som de jag jobbar med har sett. Jag är bra på att spela glad.
Så jag behöver inte ett ligg för att verka glad.
Det är så att mina mungipor pekar neråt. Det har de alltid gjort, men det blir ju mer synligt med åren. Är jag koncentrerad, som när jag utför ett arbete, då ser jag sur ut. Men ingen går och ler hela dagarna. Inte jag heller.

Skulle det ändra hur jag klär mej?
Nej, jag klär mej för min egen skull, i kläder jag gillar och ingen mer än jag kan ändra på det.
Skulle det ändra på hur jag pratar?

Knappast, jag är den jag är och jag vet vad jag säger och jag vet att det säkert finns de som reagerar på en del av det jag pratar om.

Skulle det göra så att jag slutar krama om folk?
Nej.
Jag kramar folk jag känner och tycker om. Män, kvinnor och barn.
Om de är såna som kramas, alltså.

Jag vet ju att folk pratar skit. Alla gör det. Jag med. Men jag gör det inte om alla, och inte hela tiden och jag håller inte på och anmärker på hur folk går, pratar, vilken frisyr de har, vilka livsval de gör osv.

Bryr jag mej?
Ja, på ett sätt. Eftersom jag förstår att en person som jag trodde hade respekt för kvinnor, en person som jag tycker om och ser på som en vän, är en av de som snackat om detta.
Jag har tydligen gjort en missbedömning av en människa. Igen.

För övrigt. Skall nån sätta på mej, eller knulla mej, så skall det vara en riktig man och det har jag inte träffat någon ännu i mitt liv.

Rensat....igen

Idag hade HM klädinsamlingsdag. Kläder, tyger. lump, all textil tog de emot.
Jag, som var säker på att jag redan hade rensat bort allt jag inte ville / kunde ha ur garderoberna, fick ihop tre påsar. Plus en påse med tyg / gamla påslakan.

Härligt.
För dessa påsar fick jag fyra rabattkuponger á 50 kronor, de kan användas en i taget vid köp över 300 kronor. Jag har redan ögonen på en jacka, som kostar runt 500, så en kupong lär gå till den.

Jag fick en extra ledig dag, en ny kille skulle komma och jobba och då kunde jag vara hemma. Gottans.

Jag sov till halv ett, jag ökade dosen med sömntabletter igår och sov som en liten gris. Men jag skall gå ner i dos igen. Den här dosen får jag ta när jag skall vara ledig dagen efter. Jag var på besök hos min läkare igår och han ökade mina smärtlindrande, plus sa att jag kunde ta lite mer av sömntabletterna om så krävdes.
Eftermiddagen spenderades på centret. Kan inte hålla mej därifrån. Nä, men jag skulle ju till HM och Lillstrumpa, Loppan, Coolio, mamma och jag åkte dit. Så fikade vi i matsalen och sen lekte Loppan och jag en stund på torget utanför matsalen. Härligt att kunna göra det, funkar ju inte de dagar jag jobbar, liksom.
Fick mej en pratstund med killen från företaget som jag beställer kem ifrån också. Han kom och levererade idag, så imorgon har jag massor att ta hand om.
Coolio fick göra sin vanliga rundtur och hälsa på alla som jag jobbar med. Hon har två favoriter, två killar. till dem smilar hon gott och pratar gärna och "vinkar" lite med
Efter fikat blev det en tur till Happy Price. Loppan ansåg att vi kunde dela på oss, hon är ju stor nu och vill gå själv, men hon fick allt gå med nån av oss vuxna. Hon upprepade gång på gång att vi ju kunde dela på oss, så lusten att shoppa ensam var nog stor.
Hon säger så otroligt mycket roligt, den ungen. Idag sa hon att inga tanter får komma på hennes kalas, uppenbarligen är varken jag eller gammelmormor några tanter, men farmor är en tant, enligt barnet.....
Vi pratade i telefonen tidigare idag och Loppan tyckte att jag skulle fortsätta prata med henne, när jag sa att jag behövde göra mej iordning och att jag inte kunde göra det medan vi pratade.
Jag behöver duscha, sa jag. Nä, sa hon, låt bli det. Men vad tror du att folk säger när jag kommer och inte har duschat då, undrade jag. De kommer att säga, usch, fy, blä vad du luktar illa ( en massa ljud för att beskriva hur illa tillkom, men de kan jag inte skriva ner) men det går bra, men säg inte att det var jag som sa att du inte skulle duscha, säger ungen.....

Nåväl, nu är jag i alla fall hemma igen och jag har suttit fast i datorn i en dryg timma. Jag tog mej en facebookfri vecka just pga all tid det faktiskt tar ifrån en varje dag ( trots att jag tycker att jag bara sitter korta stunder) men nu är den över och" en kort stund på fb" blir lätt en timma.
Jag vet att jag borde dammsuga och göra en del annat och jodå viljan finns, den är bara inte starkare än viljan att inte göra något alls.....

Lång tid borta

Det var länge sen jag skrev nu.
Varken tid eller ork har funnits. Jag jobbar mycket och det är ett tungt fysiskt arbete, jag har.
När jag kommer hem vill jag bara vara, lyssna på musik eller se på nån serie på datorn och, självklart sova.....
Arbetsdagar på 10 timmar är det normala, men det har varit en hel del som varit längre än så.....

Men, jag trivs. Jag gillar mitt jobb och jag går dit med glädje i kroppen varje dag.
Jag har blivit chef. Lite oväntat, men såklart blev jag glad. Chef över personalen i disken och ansvarig för disken och matsalen och för beställningar till oss och till restaurangen. ( beställningar av kem och förbrukningsmatriel, inte mat, det sköter kocken) Sen har jag självklart chefer över mej, en av dem är på plats och har det övergripande ansvaret för restaurangen och personalen.

Lilla M ( kommer hädanefter att refereras till som Coolio) har hunnit bli tre månader. En go, pratsam liten unge som charmar alla som lär känna henne.

Hon föddes med något som heter PEVA ( kallades förr för klumpfot) hennes fötter låg vridna in mot insidan av benen.
Läkarna har manipulerat hennes fötter, alltså vridit ut dem.Det går fint när ungen är nyfödd och mjuk i skelettet. Efter det blev hon gipsad, från fötterna upp till låren. En gång i veckan togs gipset av och så manipulerades fötterna lite varje gång. På med nytt gips och så höll de på så. Det skulle varar i 8 veckor, men efter bara 5 veckor var fötterna helt raka och fina. Då fick hon ett par skor, som  från början skall sitta på 23 timmar per dygn och som är ihopkopplade med en skena som håller fötterna i en viss vinkel. Hon fick skavsår av skorna och fick för en kort tid återgå till gips. Detta medan nya skor beställdes från England. Så kom de och nu funkar allt som det skall. Nu har hon skenan kortare tid per dygn och så småningom skall hon bara ha den nattetid. Detta dock i fyra års tid.
Det ser ut som om hon har rullskridskor eller en skateboard på fötterna, därav mitt namn på henne: Coolio!

Idag fyller Loppan 4 år. Min lilla gullunge har blivit stor. Enligt läkaren som undersökte henne på fyraårskontrollen är hon minst 5 ½ i huvudet. Och ja, det märks.
Hon är en stolt storasyster som tar hand om lillasyster som vore hon mamman.
Hon kommer ofta och hälsar på mej på jobbet och hon vill alltid arbeta, ställa i ordning stolar, bära tallrikar eller bara vara med mej i diskrummet.

Annars?
Så himla mycket har inte hänt. Det gör ju sällan det när man bara jobbar och sover, typ
Men jag har gått ner i vikt, rejält. Jag brukar göra det när jag jobbar och så även denna gång.
Jämfört med förra året vid den här tiden har jag tappat nästan 15 kg, enligt vågen på gymmet. men jag har också lagt på mej mängder av muskler, jag sa ju att jobbet är fysiskt tungt, jag lyfter mängder varje dag. Så kroppen har formats om totalt. Jag gillar verkligen mina ben, i alla fall den övre delen av dem. Bara muskler, jag kan ligga och klappa på dem när jag skall sova och ligger på sidan med ena armen ner efter ett ben. Känns så gott med en skillnaden.
Och jag har inte hållit nån diet om nu nån tror det. Tvärtom: jag dricker dricka, något jag aldrig gör annars, inga mängder, men för att få energi, jag äter friterad mat och jag äter mackor med honung till frukost.
Men jag rör på mej från morgon till kväll och för mej ger det resultat.
Jag går på gymmet, minst en dag per vecka, men det är för att bygga på musklerna i armarna och för att stretcha. Inte ens när jag var på gymmet 4 dagar per vecka tappade jag ett gram. Inte heller när jag gick 6 km per dag i snabb takt. Vilket förmodligen berodde på att resten av tiden så satt jag väldigt mycket stilla.....
Nu återstår att tajta till magen, få ordning på de muskler som stöttar ryggen. Jag skall försöka ta fram ett antal övningar som jag kan göra varannan dag eller nåt....
Viktigast för mej är dock stretching. Jag brukar säga att det är som lördagsgodis. Något man kan längta efter och njuta av. Min kropp formligen avgudar att få stretcha ut sej.

För ett år sen

och förra veckan

Nu blir det en sen frukost och sen skall jag ut........
Solen skiner och det blåser som attan, men en timma i solstolen skall jag ha ( om jag hittar lä)
Sen blir det trädgårdsjobb