Loppan är nu 3 ½ år gammal. En virvelvind som har en vokabulär och en fantasi som är makalös.
Jag är jävig, jag vet.
Förra veckan berättade hon att hon hade pojkvän, de väntade barn och de hade ett hus i Hällevadsholm. Vad pojkvännen hette var en aning diffust, men det bekymrade inte Loppan, hon var jättekär i honom.
Hon skrev en önskelista på vad hon önskade sej till jul ( med lite bistånd från sin mor, då, för även om hon är duktig på mycket så hör inte stavning till det hon briljerar inom)
hon önskade sej en mobiltelefon som fungerar, hon har haft en egen mobil i några år, men det är en trasig som inte ens laddar.
När jag läste listan satt jag på förvaringen och min bänkgranne sa att hon hade en telefon som Loppan kunde få. Fungerande, med laddare. Dagen efter hade jag den i min hand.
Inte kunde jag vänta till jul, inte så hon fick den för ett par veckor sen när hon var här och fikade. jag hade ett simkort som hon fick med, återstod bara att tanka det. Jag trodde kanske att ungen skulle bli besviken när det inte var en touchtelefon, men nej då, hon hade pussat på den hela vägen hem och hon är jätteglad över att ha sin egen telefon. När hon satt här och precis hade fått den, så messade jag till henne flera gånger. Hennes min när hon hörde att hon fick sms! Oj , oj, oj den borde jag ha filmat. I torsdags pratade jag med Lillstrumpa och då berättade hon att nån tant hade ringt Loppans mobil ( nån som hade ringt fel, eller hade kvar ett gammalt nummer) Hon fick svara på ett antal pinsamma frågor som Loppan ställde och sen hade hon uppenbarligen bett att få prata med mamma.
- Nej, du, du har ringt på min telefon, vill du prata med mamma, får du ringa på hennes telefon, svarade Loppan. tanten la på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar