Jag skulle få reda på en del sanningar idag. En del lögner också utgick jag ifrån och så blev det också.

Mitt ex hängde sej ju för en dryg månad sen och efter det har det regnat information över oss.

Idag var barnen iväg och pratade med hans psykiater.

Lite bakgrund först:

Jag träffade som 17 åring en lika gammal kille som jag blev ihop med. Vi gifte oss när vi var 18 och när vi var 24 hade vi tre barn. Vi bodde i ett litet hus på landet, samma hus som jag bor kvar i än idag. Han var inte snäll. Han misshandlade mej, till en del fysiskt, men för det mesta psykiskt. Långa rättegångar på nätterna när han var åklagare, domare och jury. Han kallade mej för allt hemskt man kan tänka sej och han hade full koll på allt jag gjorde och inte gjorde. Det kändes som om jag ständigt var filmad, eftersom han var otroligt duktig på att prata som om han verkligen visste precis allt jag gjort, eller inte gjort ( vilket kunde vara lika illa) under en dag, eller under veckan. Under en del år av vårt liv ihop låg han ute på sjön under veckorna, men han hade lika bra koll och kontroll över mej ändå.

Han iscensatte självmord ibland när han inte fick som han ville. Från början var jag såklart förtvivlad, grät och bad honom låta bli att hänga sej eller vad det nu var, men jag fick lära mej genom AA, som jag hade kontakt med pga hans drickande ( som pågick under sista halvan av vårt liv ihop och sen efter vi gått isär ) att alla människor har ansvar för sina egna liv. Detta var en milstolpe för mej. Dels att få lära mej detta, dels att jag stod maktlös inför alkoholen. Att inget jag gjorde kunde göra skillnad.
Men viktigast var ändå detta med att vi alla har ansvar för våra egna liv.
Så när han skulle skjuta sej och ville att jag skulle hämta de skarpa skotten, så sa jag till honom att han fick skjuta sej om han ville, men han fick hämta och ladda själv. Jag har beskrivit den kvällen tidigare här på bloggen.

Efter att vi hade flyttat isär så träffade han inte barnen något alls till att börja med. Från maj till hösten nån gång sågs de inget alls. Sen tror jag mej minnas att de var där nån eftermiddag. Sen var det vid jul.
Så träffade han en kvinna och jag tror att det var tack vare henne som han började ha barnen varannan helg. Det varade inte så länge, inte mer än knappt ett halvår, men umgänget togs upp igen efter kanske 4-5 månader. Så där av och på var det under åren från januari -1994 till mars 1997. Då i mars- 97 upphörde umgänget helt. Varför vet inte jag. Han brukade ringa på torsdagen den veckan han skulle ha barnen, men han gjorde inte det vid det här tillfället. Jag minns att jag faxade honom, jag ville inte prata med honom, för jag mådde dåligt av att höra hans röst. Ingen respons på faxet. Barnen åkte aldrig mer till sin pappa. Jag har alltid varit av den åsikten att barn inte skall behöva tjata sej till umgänge. Inte heller via sin mamma. Kommer det inte ur föräldern själv utan skall tjatas fram, så tror jag inte det känns bra för barnen. 1999 sommarjobbade min äldsta flicka hos sin pappa. I samband med skolavslutningen åkte alla tre barnen till honom i några dagar. Min son sa att han vill dit för att träffa sin styvbror, något han vidhåller även idag.

Efter -99 har inget av de två yngsta barnen träffat sin pappa. Min äldsta har träffat honom vid ett fåtal tillfällen, men ingen gång efter 2004.

Så till nutid.

Min ena dotter skrev på facebook  för något år sen om hur dåligt hon mådde. Barnen har varit vän med sin biologiska pappa på Fb, men han har aldrig pratat med dem där och de har inte pratat med honom.
Nu plötsligt får min dotter ett pm där han skriver om hur han vet om hur det är att må dåligt, han har bipolär sjukdom, skriver han, ADHD och en del annat. Hon kunde prata med honom, han älskade henne. Hon svarade efter att ha funderat länge, länge att om hon ville prata så hade hon sin familj, och dit hörde inte han. Han tog då bort henne som vän.

Efter detta har jag funderat över vilka diagnoser han haft,på riktigt. Att han inte kunde ha ADHD visste jag, eftersom det är en sjukdom eller ett syndrom som jag har en del kunskap om. Bipolär har jag funderat på, men jag har aldrig uppfattat att han var deprimerad och det borde jag ha gjort under tolv års tid, eller åtminstone i retrospektiv kunna inse det när jag fick mer kunskap i psykologi.
Att han hade psykopatiska drag visste jag. För många år sen gick det ett program på tv, med Renee Nyberg om jag inte minns fel där man diskuterade psykopati. Min väninna såg programmet, ringde mej och sa: Han har det. Jag såg programmet och visste, jag var gift med en psykopat.
Idag vet jag mer om både psykopati och psykologi och jag undanhåller mej ifrån att ställa en så svår diagnos på en människa. Det finns en skala som Robert Hare framställts och som också diskuterades i det där programmet. Mitt ex har 19 träffar av 20 på den skalan och när man poängsätter med 1 eller 2 poäng per träff så får han 36 eller 37 poäng. Men det räcker inte för att säga att en person är psykopat Det krävs en mängd undersökningar och utredningar för att fastställa detta. Jag läste Hare´s bok " Psykopatens värld" för många år sen och som sagt, psykopatiska drag har mitt ex absolut.
Ett sådant är att man är extremt bra på att manipulera folk. Jag brukar säga att han kunde få mej att tro att himlen var grön om han bara ville. Att han skulle kunna manipulera en psykolog/ psykiater skulle inte förvåna mej alls.

Så dog han då och vi läser i förhör och dom att han hade ADHD och att det var förklaringen till hans beteende.
Uppenbarligen tror också hans nya familj att han har ADHD, såpass har vi ju förstått.

Idag skulle vi få veta.
Jag har inte all information ännu, men jag vet att han var diagnostiserad med bipolär sjukdom, att psykiatern ansåg att han var deprimerad ( men bipolär sjukdom hoppar inte på dej när du är 40 år eller 30 år han borde varit deprimerad när vi var gifta i så fall) Någon ADHD var han inte diagnostiserad med och han ansågs inte ha det heller.Detta har han alltså hittat på, eftersom det passade honom.  Efter vad jag har förstått så fick nog psykiatern revidera en hel del av det hon trott var sant idag.
Mer information kommer att komma, men det här är det jag vet idag, Eller ja, jag vet en jävla massa, men jag lämnar inte ut andra människor, de har det svårt nog som det är ändå.
Men jag kommer att skriva här när jag har mer information kring just detta.