igen, fast ur en lite annan synvinkel
Jag tror att alla kan jobba, att alla mår bra av att jobba och att alla vill jobba.
Men, inte lika mycket, alltid och hela tiden.
Beroende på i vilken livssituation man befinner sej, så är man kanske nöjd med att , eller bara kan jobba 50 %. Nu kan man inte stämpla upp resten, utan får antingen bli heltidare eller arbetslös, galet.
Någon orkar jobba 10 timmar i veckan. Grattis om du hittar ett sånt jobb. En annan orkar kanske att ha två jobb. Allt beror på hur man mår, vad man har för livssituation.
Jag ska jobba 50 % säger tre utredningar. Då håller min kropp till ålderspensionen ( förhoppningsvis ) men jag har inte råd att jobba 50 %, jag måste jobba 100. Hade mina övriga 50 % kunnat täckas av sjukersättningen så hade det varit annorlunda.
Någon kan kanske bidra med 6 timmar i veckan fördelat på tre dagar. Var får den personen jobb ? Ett jobb som skulle kunna vara viktigt för den personens utveckling, hälsa och självkänsla.
Kan två personer dela på en tjänst ? Kan tre göra det ? Logistiken kan bli besvärlig, men hinder finns för att överkomma, eller hur ?
Här i kommunen har vi AME, där jobbar en del av de som har funktionsnedsättningar. Såna som jag då till exempel, eller de som har psykiska problem. Det är ett ställe som i hög grad borde kunna ta emot de som bara kan jobba några timmar, ett ställe som borde kunna dela upp sysslorna mellan två, tre eller fler.
Har du några idéer kring detta ?
3 kommentarer:
men hindren sätts ju upp av någon pga en anledning. nån/något skall främjas. eller så ska folks vilja och möjlighet stävjas.
vem tog bort möjligheten att börja jobba timmar någonstans för att få in en fot och sedan kanske få heltid och anställning?
idag är det bara vinna eller försvinna.
och om alla arbetslösa flyttade. vart ska alla flytta och varför.
var någonstans är livet enklare, bättre och mer tillmötesgående.
För att orka bli gamla och kunna njuta av pensionen tror jag många skulle vilja gå ner i arbetstid. Men de har inte råd.
Illa är det att inte få stämpla upp till heltid eller få sjukersättning. "Någon" har inte tänkt hela vägen.
Jag jobbar heltid men om jag orkar på riktigt det är en annan fråga. Jag har liksom inget val. Tills det kraschar eller faktiskt visar sig fungera. Bara att vänta och se.
Dottern började jobba på timmar och har fått in en fot. Blir inringd hela tiden... OCH... hon har ingen utbildning. Tur eller skicklighet? Ingen aning. Jobben haglar ju inte i den här stan precis
Möjligheten att jobba på timmar finns väl kvar ? Många jag känner gör ju så och får jobb upp över öronen. Men möjligheten att stämpla upp till heltid, den försvann ju och det vänder jag mej emot.
Ja vart flyttar man ? Stömstad utökar i mängder och kommer att behöva folk i parti och minut, enligt min arbetsförmedlare. Till Nordby köpcenter, en ny Ica och något mer. I Uddevalla byggs IKEA, Torp köpcenter byggs ut, nån ska jobba där.
Naturligtvis finns det arbetslösa på uppräknade orter, men så är det ju alltid, men får ju ändå söka och försöka.
Sommarjobb kan vara en start. Kan vara, jag har ju jobbat sommar i flera år utan att få heltid, så jag vet ju att inget är givet.
Hulda; nä att kroppen ska hålla är inte alla förunnat. Jag vill att min gör det, att jag orkar och kan komma ikapp för alla de år jag var sjukskriven och hade pension.
Va kul att din dotter fått heltid.
Min äldsta började på timmar i hemtjänsten, utbildade sej sen till uska och fick fast tjänst.
Alla som utbildat sej till uskor här, och de är många nu, har fått jobb. För tungt för min kropp desvärre
Skicka en kommentar