För sådär en sju år sen började jag dejta en man. Ingen ny bekantskap. Jag hade lärt känna honom när jag åkte taxi. Det blir ofta så att man i perioder får samma chaufför och det var rätt många tillfällen som jag åkte med honom. Så försvann han härifrån. Började köra någon annanstans. Det gick väl ett knappt år, eller så. En dag låg det en lapp, ett visitkort i min brevlåda. På framsidan stod det Taxi-*****, på baksidan ett meddelande till mej. Om jag hade lust att fika så kunde jag väl höra av mej, han hade börjat köra här nere igen. Jag störde mej lite på framsidan av kortet. Han ägde ju inget företag som hette som det stod, utan det var som ett smeknamn han gett sej själv. Smeknamn är något man får, så tänker jag.
Men, jag skickade ett sms och sa att visst kunde jag tänka mej kaffe.
Dag blev bestämd. När vi så skulle fika så blev jag lite paff över valet av ställe. Inte i centrum, inte i Grebbestad, utan ute längs E6. Men jag lät det vara, tänkte att det väl inte spelade någon roll var man fikade. Men det gjorde det ju, i förlängningen.
Så gick väl ytterligare några dagar, nån vecka och så skulle vi ses igen. Vi åkte till Strömstad, ut till en strand. Sen kväll. Vi satt och pratade bara, rätt mysigt. Sen for vi in till centrum, parkerade vid färjan och där blev det hångel.
Jag var ju glad, det var nio år sen sist och jag behövde detta.
Efter detta så sms:ade vi en hel del, han ringde ofta.
Jag frågade mycket om hans liv, visste att han hade ett barn, det hade han nämnt nån gång. Nu fick jag veta att han hade två flickor. Han hade varit separerad i ca 18 månader, sa han.
Tredje gången vi träffades hade vi sex. Då på ett motell. Lyxigt tyckte jag. Visst, mina barn var ju hemma så det var ju inte läge att göra det där.
Men att lägga pengar på ett rum?
Vi träffades under sommaren, av och till.
Jag kände nog tydligt att han bara var halvt närvarande och när jag påtalade detta så fick jag ju veta att han hade tankar på att bli ihop med sitt ex, inte visste hur han skulle göra. jag vet inte hur många gånger jag sa till honom att sluta träffa mej och ta och tänka över hur han skulle ha det. han höll sej borta, oftast två dagar, kanske tre, sen kom det nya sms.
Att vi hela tiden skulle smyga störde mej nåt ofantligt. Jag kunde inte förstå varför, men jo det var ju så att om han skulle försöka med exet så skulle ju hon inte vilja det om hon visste att han varit med en annan tjej under tiden.
Något som jag hade svårt att ta. Är det slut så kan ju såna saker hända.
jag frågade igen om det verkligen var slut mellan dem. Jo det var det ju. Jag hade svårt att tro på det där helt. Det fanns en känsla, men den fick bero.
Andra irritationsmoment uppstod. Jag ansåg att han bara träffade mej för att ha sex. Så var det ju inte, menade han. Bevisa det då, tyckte jag. Det lyckades han aldrig med. Andra detaljer kunde också irritera mej. Hans kläder. Han gick i jobbkläder, inte jeans och nån tröja, tex. Att vi alltid skulle vara hemliga. Ingen skulle veta, ingen skulle se oss. Herregud, jag kände mej som något skamligt som ingen skulle få se. Jag höll ju inte tyst, berättade för folk att jag träffade en kille. Närmsta väninnan, barnen och några till fick all information.
1 kommentar:
Sjukare människa finns inte.
Skicka en kommentar