Välkommen

Jag skriver inte om ett bestämt ämne, utan om det som faller mej in, eller retar upp mej just vid skrivtillfället.

Det kan vara dagsaktuella händelser, något jag läst om på Familjeliv, det kan handla om misshandel eller blommor. Vad som helst

lördag 15 november 2014

Genomtrött

Ok nu har jag jobbat i tre dagar, men det känns som tre veckor
I kroppen och på min trötthet, alltså. Jobbet är det inget fel på.
En hel del barnsjukdomar, om man kan kalla det så, finns det dock. En underdimensionerad diskmaskin, åtminstone när det är så mycket folk som det var idag, en underdimensionerad varmvattenberedare som dessutom är enfas, jag var säker på att man kopplade på trefas när det går såna mängder vatten, men det hade visst ingen tänkt på.
Nåväl, det blir trefas på måndag.
En massa annat som kommer på måndag också, sånt som folk inte tänkt på att det behövs, eller behövs mer av. blir nog bra det.

Idag var vårt eldprov. Invigningsdagen på Shoppingcentret och mängder med folk. Otroliga mängder. Och vansinnigt många av dem åt mat. Lägger man till en diskmaskin som krånglar då och då och brist på varmvatten, så fattar alla att det blev totalstopp för oss i disken ibland. Vi löste det, alla restauranger var vänliga och blev inte irriterade när det tog tid att få nya tallrikar mm. och vi jobbade på som attan för att alla skulle vara glada och nöjda.
Får väl se vad morgondagen ger. Nu skall jag i alla fall slänga ner den här kroppen i sängen och sova fram till klockan sju, natti

fredag 7 november 2014

Ja, då var jag med jobb.
Fast och på heltid.
Inte helt det jobb jag var på intervju för, men på samma företag.
Jag hade sökt kassajobb på en restaurang, nu kommer jag att jobba som restaurangbiträde istället.
Ta hand om disk, se till att det finns rena tallrikar, bestick och glas framme. Hålla rent och snyggt och förmodligen blir det en del kassajobb dessutom.
Jag ser fram emot detta. jag behöver ett jobb där jag får röra på mej, och det lär jag få göra nu.
Börjar nästa vecka. jippie!

måndag 3 november 2014

Jag skall inte dra för stora växlar på detta nu, inte förvänta mej för mycket.
Men jag har blivit kallad på jobbintervju. Döm om min förvåning när jag öppnade mailen i morse och såg att en arbetsgivare ville träffa mej.
Visst jag var på intervju i somras och fick ju det jobbet, ett jobb som jag verkligen stortrivdes med, men detta är första gången jag fått ett sånt här svar på ett jobb jag sökt genom att skicka CV och personligt brev.

Detta visar att man, även när man varit arbetslös i många år, kan bli utvald. Att man inte skall ge upp. Det har jag i och för sig aldrig gjort, heller. Men det har känts rätt så hopplöst, det skall medges. En intervju är ett steg längre, samtidigt så är det ingen garanti. jag sa till en tjej här på förvaringen så sent som förra veckan, att jag nog skulle må väldigt dåligt om jag fick en intervju, fick förhoppningar och sen ändå inte fick jobbet.

Så försiktig optimism är det som gäller nu. I slutet av veckan vet jag!

söndag 2 november 2014

Att hedra de döda

Idag var vi i kyrkan. Min mamma, min storasyster, Lillstrumpa, Loppan och jag. Vi går varje år sen Mini dog. Lyssnar på musik, sjunger psalmer och hör prästen tala om att sakna, hur liten mening det finns med döden, hur vi skall ses igen, nån gång.

Och så tänder vi ljus för de vi mist. Det var jobbigt i år. En dryg vecka sen vi miste S och att se in systers sorg är hjärtskärande.
Jag satt där och tårarna föll. - Gråter du, frågade Loppan. - Ja, svarade jag. - Varför? - Jag är ledsen. - Du skall inte gråta, sa hon och torkade bort mina tårar med en näsduk.
När prästen bad en oändligt vacker bön frågade Loppan: - Ber prästen för min Mini? Ja, sa jag det gör hon.

Före Gudstjänsten var vi på kyrkogården och fixade Minis grav



Jag fixade inte så mycket, jag lekte med Loppan och så gick vi och hälsade på andra gravar, min farfars, min farfars far mfl släktingar i familjegraven och min bäste vän Anders.

Loppan och storebror

Det brann många ljus på Minis grav. Bland annat i pumpan som hans mamma har skurit i så fint mönster.