Välkommen

Jag skriver inte om ett bestämt ämne, utan om det som faller mej in, eller retar upp mej just vid skrivtillfället.

Det kan vara dagsaktuella händelser, något jag läst om på Familjeliv, det kan handla om misshandel eller blommor. Vad som helst

söndag 26 oktober 2014

Jag lyckades samla mej och sökte två jobb på fredagskvällen.
Ett på Mc Donald´s, som skall öppna i Munkedal och ett på ett företag som säljer uterum och växthus.
Jag hade ett långt samtal med min syster. Hon berättade om de sista timmarna, döden, sorgen. Vi pratade om vad som händer efteråt. Jag har bestämt mej för att min tro är att vi, eller våra själar då, vandrar vidare. Min svåger kommer att träffa Mini och kunna finnas där för honom. En dag kommer jag att återse dem, i någon form, någonstans.
Jag tror inte på någon Gud. Gud är ett påhitt för att hålla människor i schack. Läser man Bibeln, vilket jag självfallet har gjort, så blir det väldigt uppenbart.
Det finns de som påstår att de som tror på Gud är svaga människor. Jag vet inte. Jag vet bara att jag tror på mej själv och min egen förmåga att lösa de situationer och problem som uppstår.

I morgon blir det mer jobbsök. Då skall jag till förvaringen. Jag hoppas att jag kan sitta ner några timmar i alla fall. Inte helt lätt att skriva personliga brev på en dator medan man går omkring.
Då jag dessutom hela tiden måste ha musik på för att över huvud taget kunna koncentrera mej, blir det ännu svårare att gå omkring. Jag brukar sätta igång musik på Youtube. Ett helt album med musik jag gillar, främst 70-tals rock.
Det sitter ju ett gäng killar och spelar dataspel tillsammans och hojtar tvärs genom rummet till varandra. Inget jag klarar av att lyssna på i längden, då får det bli musik.

Så blev det vintertid. Jäkligt onödigt, tycker jag. Förvisso är jag glad över att få tillbaka min timme som jag förlorade i våras,men det är väl också allt.
Jag tycker att de kunde ta och dra fram klockan nästa vår och sen låta den vara framdragen för alltid.
Då kommer det att vara ljust lite längre på eftermiddagarna, detta till stor glädje för alla som jobbar. Mitt i vintern spelar det väl mindre roll, men vår och höst gör det ju att de kan spendera tid ute efter jobbet och inte bara gå från inne på jobb till inne hemma.
Det har regnat järnet. Hur mycket vet jag inte. Min regnmätare var överfull. Men det är vatten överallt. jag har sett filmer på översvämmade vägar, översvämmade hus och på halmbalar och ensilagebalar som flyter iväg från gärdena i full fart i det strömmande vattnet.

Bilderna är från den grusväg jag delar med mina grannar. Över vägen går motorvägen. Så här såg det ut i fredags eftermiddag. Efter det steg vattnet väldigt mycket mer. När jag gick dit i går kväll för att se hur högt det hade varit så syntes det att vattnet gått långt förbi där jag stod när jag tog det här fotot. 10 -15 meter bakom där jag står och detta i en uppförsbacke. Det har hänt förut att vattnet varit väldigt högt, många gånger. Men då har det varit is i bäcken som rinner på höger sida på fotot, och snösmältning plus regn. Jag har aldrig på de 30 år jag bott här, sett vattnet nå såna här höjder av bara regn.
Idag blåser det, är 13 grader varmt och inget regn. Igår var solen framme. Så nu torkar det upp.


fredag 24 oktober 2014

Stor, stor sorg

Hur skall jag kunna sitta och söka jobb när tårarna bara rinner?
När egentligen inget känns meningsfullt?
När min älskade syster har mist sin man, när vi i familjen har mist en familjemedlem som vi tyckte så mycket om?
I går kväll satt jag och väntade, vakade väl på ett sätt, även om det inte var vid hans sida.
Satt och hoppades på ett mirakel, kände " hur kan jag göra något alls nu, när han är så sjuk? " Det kändes overkligt.
Fyra timmar efter att jag hade fått veta att det inte fanns något hopp, så fick jag beskedet att han var död.
Inget mirakel, ingen vändning, jag visste ju det, det fanns inget hopp. Men hoppet är det sista som överger människan. Även honom. Han ville leva.
Jag gråter över honom, en underbar kille. Glad, snäll, rapp i käften, alltid med något bus i ögonvrån. En kille som kom in i våra liv och tog sin plats där, så självklart.
Men jag gråter mest för min syster. Som hade hittat den stora kärleken, den här underbare mannen, som skapat ett liv med honom och som nu mist alltihop. Det är så fel, så orättvist, så galet.
- Livet är ju så, sa hon när jag pratade med henne nyss.
Jo det är ju den svåra sidan med att vara människa. Att älska, tycka om och sen mista.
Jag har mist många, min farfar, min morfar, mitt barnbarn, min bäste vän, min faster, min farmors syster som stod mej så nära och många andra.
Då har jag främst sörjt för mej själv, för mina förluster. Nu sörjer jag främst min systers förlust. Den är enorm.

onsdag 15 oktober 2014

Mini

Han fick aldrig chansen, han som var så stark, en sån kämpe, en unge med järnvilja.
En hjärnblödning slog ut honom när han bara var fem veckor gammal.

Han skulle nu ha varit 4 ½ år. Sprungit runt och tjoat, pratat, ritat, irriterat omvärlden med 1000 frågor och charmat den med desamma.

Högt älskad är han i alla fall. Väldigt levande och med i vår vardag är han också.
Loppan pratar om honom, hon som aldrig fick träffa sin storebror, älskar honom högt.
Hon pysslar på hans grav, pratar om honom och jag tror att hon kan se honom ibland. Jag kan få den känslan.

Idag klockan 19 brinner det ljus över hela världen. Ljus som tänts för att hedra och minnas.
Minnas de vi mist.
Här brinner ljuset för många, men främst för mitt första barnbarn, som jag fick lära känna under två dagars tid, hålla i min famn under några timmar, höra prata, se ögonen på under några alldeles för korta timmar, min Mini

http://www.vonnisplace.se/a7.gif

måndag 13 oktober 2014

Loppan, alltså.....

Loppan är nu 3 ½ år gammal. En virvelvind som har en vokabulär och en fantasi som är makalös.
Jag är jävig, jag vet.

Förra veckan berättade hon att hon hade pojkvän, de väntade barn och de hade ett hus i Hällevadsholm. Vad pojkvännen hette var en aning diffust, men det bekymrade inte Loppan, hon var jättekär i honom.


Hon skrev en önskelista på vad hon önskade sej till jul ( med lite bistånd från sin mor, då, för även om hon är duktig på mycket så hör inte stavning till det hon briljerar inom)
hon önskade sej en mobiltelefon som fungerar, hon har haft en egen mobil i några år, men det är en trasig som inte ens laddar.
När jag läste listan satt jag på förvaringen och min bänkgranne sa att hon hade en telefon som Loppan kunde få. Fungerande, med laddare. Dagen efter hade jag den i min hand.
Inte kunde jag vänta till jul, inte så hon fick den för ett par veckor sen när hon var här och fikade. jag hade ett simkort som hon fick med, återstod bara att tanka det. Jag trodde kanske att ungen skulle bli besviken när det inte var en touchtelefon, men nej då, hon hade pussat på den hela vägen hem och hon är jätteglad över att ha sin egen telefon. När hon satt här och precis hade fått den, så messade jag till henne flera gånger. Hennes min när hon hörde att hon fick sms! Oj , oj, oj den borde jag ha filmat. I torsdags pratade jag med Lillstrumpa och då berättade hon att nån tant hade ringt Loppans mobil ( nån som hade ringt fel, eller hade kvar ett gammalt nummer) Hon fick svara på ett antal pinsamma frågor som Loppan ställde och sen hade hon uppenbarligen bett att få prata med mamma.
- Nej, du, du har ringt på min telefon, vill du prata med mamma, får du ringa på hennes telefon, svarade Loppan. tanten la på!

lördag 11 oktober 2014

I skogen

Så härligt det är att gå runt planlöst i en stor skog.
Tyst, tyst. Hörs något så är det vindens sus och kanske en bäck som porlar.
Ja och så då och då hördes vindkraftverkens rotorer brumma. Lite beroende på var jag befann mej.

I "mina" skogar här hemikring hörs alltid trafiken från motorvägen. Ibland som ett sus, ibland mer påtagligt. Men så tyst som i de skogar vi var i idag, blir det aldrig.

Jag hittade det jag letade efter, kantareller. Så imorgon blir det pannbiff med kantarellstuvning till middag. Mums!

Idag slapp jag laga middag. Kapten K och hennes pojkvän bjöd på middag. Han lagade i ordning kyckling med ris och gräddsås. Så himla gott efter många timmar i skogen. Visserligen fikade vi lite i en paus, men lagad mat är ändå bäst.
Mumma!



Inget trädgårdsarbete gjort idag. Inte igår heller. Men kroppen kan behöva lite vila och att gå i skogen var det bästa jag kunde göra för min stackars lekamen idag.
Imorgon blir det till att skölja av fler Dahlior och så skall jag försöka sätta fler jordgubbsplantor i krukor och rensa klart i jordgubbslandet.

 Som synes så behövs det rensas. Hade landet varit ogräsfritt så hade jag låtit tre och tre rader växa ihop, så som de gjort här, men det funkar inte med allt gräs och all vass som finns nu.
 Några av alla Dahliaknölar jag har grävt upp. Dessa kommer från en häck jag har, som består av runt 20 plantor.
 Färdiga att bära ner i källaren och låta få vila till nästa säsong
 En ros som jag köpte i somras blommar igen. Den är dessutom full i knopp. Hoppas frosten väntar ett tag till nu, så jag får uppleva alla de härliga blommorna
 En annan ros är i knopp, minns inte ens vilken färg denna har. Jag köpte den tidigt i höstas och trodde nog att jag skull få se den första blomman nästa sommar
 Doftar underbart och har en fantastisk färg, tycker jag
 Slår denna ut, tro? Mörkt röd är den och den är också ny för i år
 En vit rabattros som jag köpte förra eller förrförra sommaren. Inne på tredje blomningen nu. Om inte frosten tar knopparna då, alltså

fredag 10 oktober 2014

Jag har varit hemma från förvaringen sen i onsdags. har såpass ont i ryggen att jag inte orkar sitta.
Märkte dessutom i tisdags att sittandet gjort att jag håller på att få tillbaka inflammationer uppe i nacke/ skulderpartiet, något jag led enormt av under många år, men inte haft problem med på länge nu. Det domnar uppe i det partiet av kroppen, under domningen kliar det och i musklerna kommer en fruktansvärd värk. Akupunktur hjälper om det kommer igång på allvar, hittills har jag bara känt hur det domnat på ena sidan.
Jag har inte fått mycket gjort, grejat lite i kroppen på sena eftermiddagar när medicinerna dämpat smärtan något, varit på gymmet i tisdags och idag ( träning är ett bra sätt att förebygga och bekämpa en del värk på ) och så har jag läst, pluggläst. FREDA håller jag på att läsa, alltså manualen, då. Om hur man använder verktyget och så läser jag en bok om psykisk misshandel, facklitteratur såklart. Jag skall hålla föredrag för Rotary i november och jag kommer att prata om bland annat psykisk misshandel då.
Imorgon har vi tänkt oss en tur i skogen, Kapten K med pojkvän och jag. Se om vi hittar några fler kantareller, njuta av lugnet och naturen och så fika. Gillar att fika i skogen, allt smakar bättre där på nåt sätt.

tisdag 7 oktober 2014

FREDA

Det finns flera verktyg för att göra riskbedömningar när det gäller våld i nära relation.
Ett av dem, som socialen och de som utför socialtjänst skall använda sej av heter FREDA.
Det består av två intervjudelar och en riskbedömningsdel.
Meningen är att man använder kortfrågorna i ett nytt möte med en klient hos socialen eller i vården ( som nu från och med 1e oktober fått ett ökat ansvar för våldsutsatta och deras barn. Det utökade ansvaret gäller även soc, som haft det yttersta ansvaret sen 2007) detta för att kunna upptäcka om det förekommer våld i en relation. Man kan alltså ställa frågorna till alla som kommer till soc eller som söker vård och enkelt dels få fram om det förekommer våld utan att peka ut nån ( i och med att man gör det med alla) och dels få igång en dialog kring våld.
Sen kommer 80 frågor där man kan fördjupa diskussionen när man kommit fram till att det förekommer våld. Alternativt så kan man använda dem och genom dem kan kvinnan förstå att det är misshandel hon är utsatt för. När man inte lever upp till medias och böckernas misshandel så är det lätt att tro att man inte är så utsatt. Minns bara hur jag själv läste om grov fysisk misshandel och kände att jag ju hade det rätt bra. Jag hade aldrig brutna armar, aldrig fått ett strykjärn inbankat i huvudet aldrig varit svart av blåmärken över hela kroppen. För detta var vad jag såg när jag läste böcker om misshandel eller tidningsartiklar medan jag var gift.
Vi på kvinnojouren kan använda de här 80 frågorna när vi diskuterar misshandeln med en kvinna som kommer till oss. Det man måste vara medveten om är att man måste ha kunskap om våld och att de här frågorna kan sätta igång processer hos kvinnan som man måste vara beredd på att ta emot. Alltså krävs att man har tid. Det har vi.
Den sista delen består av 19 frågor där man tar fram farlighetsgraden hos mannen och i att stanna i förhållandet. Frågorna bedöms efter ett poängsystem.
Jag gjorde testet igår, utgick ifrån hur det var när jag var gift. Alltså så besvarade jag de där 19 frågorna som om jag fortfarande levde i förhållandet.
Och.....jag hamnade i högsta farlighetsgraden. Där man skall ta sej ur snarast, där mannen bör tas om hand av myndigheterna, där risken för att bli dödad är enorm. Tro fan att jag är glad över att vara skild.

söndag 5 oktober 2014

Jättetrött och jätteont.
Men jag har i alla fall fått städat, dammsugit och skurat golven.
Igår var jag på tippen och slängde en massa skräp, fick inte med mej så mycket tillbaka. Men några pelargoner hittade jag och räddade i alla fall.
Efter det åkte jag till kvinnojouren och tvättade alla täcken, kuddar, filtar och sängkläder.
Det kändes lyxigt med en tvättstuga med två maskiner, som tvättade färdigt på en timma ( fanns ett snabbprogram som bara tog en halvtimma också) och två stora torkrum med många fläktar i varje, så att tvätten snabbt blev torr.
Trots detta hann jag inte få allt torrt på de fem timmar jag hade till mitt förfogande. men jag hängde det på jouren och imorgon skall jag upp och ta hand om detta.
En kvinna storstädade lägenheten igår, så nu är det rent och fint och färdigt för nästa gäst.

Eftermiddagen idag har jag spenderat i trädgården. Jag rensar i min stora rosenrabatt. Flyttar på lite växter där också. Alla rabattrosor skall få flytta ett par steg bakåt, men det får bli till våren. De blommar nu och jag vill inte störa dem.

Jag kommer inte att hinna rensa klart idag. Hoppas få färdigt två meter av tio, då är jag nöjd.
Hinner jag något mer, så blir det att spola av Dahliaknölar som jag tagit upp.

Kvällen skall spenderas i soffan, framför något kul på datorn.

Och ja, idag skall en väninna komma och hämta en av mina vuxna katter, Fjant. En underbar kattjej, svart med vitt bröst och med tummar på sina tassar.
Hon diggar mej skarpt, annars. Just idag är jag dock avskydd. Jag har sprayat henne med Frontline och det var inte populärt. Stackars pisse.

fredag 3 oktober 2014

Förvarad

Sitter på förvaringen. Kom sent hit idag, eftersom jag försov  mej.
Sömntabletter är bra, men de skall tas i rätt tid. Inte klockan tio på kvällen, inte när det är jag som tar dem i alla fall.
Sov som en sten när mobilen började larma, vaknade sen vid nio.
Det tar ett bra tag för mej att komma igång på morgonen, kroppen skall ledas upp och det är segt, speciellt nu när jag har den djupa smärtan nere i ländryggen. Tabletterna tar bort en del, men det tar nån timme innan de funkar fullt ut.
Sen så skall ansiktet på. Det tar också sin tid. Kaffe skall intas. Plus nån frukost, idag mackor med ost.
Jag går alltid upp ett par timmar innan jag skall iväg, oavsett om det är jobb eller förvaring. På med musik, på med kaffebryggaren, in med medicin, ut med kiss, samma rutin varje morgon. När detta är gjort sätter jag mej i soffan, lyssnar på nån av mina spellistor i Spotify och börjar sminka mej. Nu är det bara ögonen, senare när sommarens färg givit vika blir det foundation och rouge också, såklart. Köpte en ny foundation häromdagen och upptäckte att jag hade färg i ansiktet. När jag tog på den så ljusnade mitt ansikte betydligt. Så den får vänta......är ändå för varmt, jag svettas och det är inte snyggt med foundation på, inte.

Till slut kom jag då hit, ett par timmar för sent. Spelade ingen roll, alla satt och såg en film. ( det blir man ju mer attraktiv på arbetsmarknaden av ) Ingen dålig film alls, Full Monty, var det. Jag har ju sett den flera gånger, så jag kan inte säga att jag känner att jag missat något.
När filmen var slut så var klockan halv tolv. Jag blev upptagen i ett samtal och när jag kom tillbaka till  rummet där vi sitter så fanns ingen där, alla hade gått på lunch och sen bestämde de, utan att jag fick veta, att de skulle åka till Greby Gravfält och titta där. Blir man ju också mer anställningsbar av  ( precis som man blir av att åka till Tjurpannan, ett enormt fint område vid sjön utanför Grebbestad, dit de var igår) Båda ställena är väl värda visiter, det är inte det, utan att vi sitter på en "kurs" betald av Af och då bör gå en kurs, inte nåt annat.

Nåväl, jag har i alla fall skrivit ut en del jobb som jag skall söka i helgen. I Strömstad, Munkedal, Tanumshede och Uddevalla.
Nu blir det handla och så skall jag hämta ut mitt id-kort. Spännande,jag har inte haft något sen 1991. Då gick det som jag fixade 1981 ut.

torsdag 2 oktober 2014

Idag var jag på förvaringen, värkande kropp till trots.
Kunde inte sitta ner så länge i taget, men jag utnyttjade den tid jag faktiskt satt och sökte tre jobb, lämnade en intresseanmälan och registrerade mej på en jobbsajt.

I morgon skall jag skriva fyra intresseanmälningar till, det bör jag hinna.
Sen blir det handla och så hem.
På lördag skall vi till tippen, så i morgon eftermiddag får jag se till att samla ihop sånt som skall kastas.

Efter tippen har jag bokat tvättstugan i fem timmar. Alla täcken, kuddar och sängkläder skall tvättas på kvinnojouren. En gäst har precis lämnat och det skall vara fräscht och fint till nästa kommer.
En annan tjej tar storstädningen av bostaden.

Av gårdagens planer blev inte mycket gjort. Jag grävde upp Dahlior, det gjorde jag. Runt 20 plantor. En droppe i havet, men en början. Nu återstår att spola av knölarna, låta dem torka och så börja bära ner i källaren. Men så mycket mer hände inte. Jag eldade ris, det gjorde jag. Och det är ju jäkla skönt för allt som försvinner. Det mesta måste ju torka ett bra tag först, men där fanns en del som brann riktigt bra.

När jag öppnade köksfönstret igår morse sprang det en älgko förbi utanför. Senare på dagen såg jag en annan ( eller samma) älg kuta över vägen och upp i skogen 300 meter bort. Det är mycket älg här, jag ser ju spåren efter dem när jag är ute och går, men själva älgarna ser jag inte så ofta.
Så ringde jag Loppan och sa till henne: -vet du vad jag såg idag? En älg! - Jaha, jag såg en ekorre, svarade hon. Superdiss!

onsdag 1 oktober 2014

Jag har sovit

Så underbart jäkla skönt, och vilken skillnad det gör.
Att få sova från det jag lägger mej till det jag vaknar.
Nja, nästan.En gång inatt var jag på toa, sen vaknade jag igen vid tjugo över sex och då gick jag upp.
Nu sov jag inte av egen kraft, utan med hjälp av Propavan, en halv sådan.
Både natten till idag och natten till igår. Och jag kommer att ta en till natten idag också.
Imorgon tänker jag ta mej tillbaka till förvaringen, från vilken jag varit borta nu sen i torsdags.
Att sitta hela dagen med den värk jag har i ryggen och dessutom inte sova är inte görligt.
Får se hur det går imorgon. Jag har ingen tanke på att sova på tabletter varenda natt, det brukar vara min sista utväg, det.

Jag har fixat lite här hemma, i lugn takt. bytt arbetsställning ideligen. Hoppat från sak till sak. Det brukar jag i och för sej göra, men det blir kortare pass på varje ställe nu.

Ett jobb som jag har lyckats genomföra är att slipa ett par gamla dörrar. Då har jag stått, suttit, lutat mej åt ena eller andra hållet. Vilat in emellan. Jag har slipat, lagat och oljat med en oförskämt dyr linolja.
De här dörrarna är runt 100 år gamla. De satt som entrédörrar på min glasveranda, en gång i tiden.
När exet rev den, så sparade jag dörrarna med en tanke om att de skulle komma till nån sorts användning. För många år sen bestämde jag att de skulle få bli gaveln till min säng. Jag började ta bort all gammal färg, varmluftspistol och skrapa.Många lager var det, de hade varit vita, gröna och röda. Nu är de bara i rent trä. Glasrutorna är sen länge borta, men det gör inget, inte för det här ändamålet.
Nu återstår att få bort handtagen, de blir tyvärr i vägen och lite annat småfix så att jag kan få dit mina sänglampor. Har inte riktigt löst hur ännu, men jag har en tanke

Idag blir det trädgård. I maklig takt. Rensa lite,gräva upp Dahliaknölar, sätta fler jordgubbsplantor i krukor, klippa gräs. Det är planen. Vad som blir, är en annan femma