Igår! Yoga i solen ute på en grön fin gräsmatta, långt bort från billjud och annat.
Bara fåglarna och vinden hördes. Ja, förutom lite musik och vår instruktör, då.
Så jäkla underbart det var. När hon sa att det var dags för avslappning, trodde jag först att jag hörde fel.
Inte kunde det ha gått en timme redan? Men, jo då!
Det går fort när man har roligt, heter det ju.
Nästa gång skall jag ta ett par bilder så ni kan se hur fint vi har det.

Idag: styrketräning på gymmet.
Inte dumt det heller. Rätt lugnt och tyst var det för övrigt där också. Det är inte så många som tränar på sommaren. Vi använder just nu sex maskiner: En för ländryggen, där ligger vi på 20 kg, just nu, en för magen, 20 kg, en för vaderna, 25 kg, en för baksidan låren och en för framsidan låren 25 kg. 3 *10 repetitioner på varje. Till detta tränar vi armarna med olika rörelser och olika tyngder på hantlarna. Och så stretchar vi ju också, rejält och länge. Det är som godis efter den andra träningen.

"Gymmar" i trädgården idag.

Kapten K hade huvudvärk, så det bidde inget gym för oss idag.
Jag spenderar ett par extra timmar i trädgården och det är ju nästan enbart hårt kroppsarbete, så det blir väl ganska likvärdigt, antar jag. Vad träning ankommer.

Imorgon blir det yoga. Äntligen. Som jag har väntat.
Det är tre veckor sen sist nu. Men även yogainstruktörer skall ha semester, så det är bara att gilla läget.
Vi skall vara utomhus, på Mjölkeröds golfbana. Det skall bli en upplevelse.
Ja, om vädret tillåter, såklart. Blir det regn så är det inställt pass som gäller. Tre veckor nu skall vi vara ute.
Det är dessutom gratis, så även folk som inte har gymkort kan komma och yoga med oss.
Det skall bli spännande att se hur många vi blir och hur det funkar utomhus.

När jag är ute och jobbar hela dagen, då längtar jag efter nån som lagar mat åt mej och bara ropar in mej när det är klart. Eller ja, jag längtar efter färdig mat, slippa ta mej den tid det tar att laga den.
Då är det bra med maträtter som i stort sett sköter sej själva. Som den jag gör idag.
Benfri kotlett i tunna ( ½-1 cm) skivor läggs i en ungsfast form så blandar jag grädde, sambal olek och soja och häller över så det täcker. ( eller lite drygt) in i ugnen i ett par timmar på 150 grader. Det blir så gott. Ja det ser svart och bränt ut, men det är det inte, det är sojan som ger den färgen när grädden kokat ihop.
Till två portioner tar jag 8 skivor kött, 3dl grädde, 1 mkt dryg tsk sambal olek och ett par skvättar soya. Alla mått är ungefärliga, jag höftar bara.
Till detta brukar jag servera nudlar. Snabbt och enkelt. Tomater är gott till den lite trög gräddiga sås som blir i ugnsformen.
Nä medan det puttrar i ugnen går jag tillbaka ut och fortsätter sätta ner Dahlior.

Midsommardagen 2014

Här går det lugnt till.
Jag har grävt, vattnat ( gör jag varje dag, tar minimum en timme) satt upp amplar på husväggen och satt i Pelargonerna där. ( foto kommer när de blommar) planterat om ett gäng petunior, planterat ut ett annat gäng Petunior, planterat Fuchsiaskott som hade rotat sej, satt potatis ( som hade grott i skafferiet) och lite annat.

Sov en timme på eftermiddagen.
Gjorde ännu en rabarberpaj. Snart sprutar det paj ur öronen på mej, får nog göra lite kräm ett tag.
Jag har fått lära mej att sirap tar bort det där sträva, sura i rabarbern och det var lite som magi, tycker jag.
Socker hjälper ju inte, men en dutt med sirap!
Recept på paj:
2dl mjöl
1dl socker
1 tsk bakpulver
150 gram smält smör ( och för smakens skull bör det vara riktigt smör)
Man rör i hop de torra ingredienserna med det smälta smöret så man får en deg. Den trycker man ut i en pajform och så förgräddar man i 5 min 200 grader. Och så på med skuren rabarber. Hur mycket? Till kanten, brukar jag ta. Sen ringlar man över sirap. Mängd? efter behag. Men, för mkt sirap gör botten så knäckig att den kan vara svår att få loss ur formen. Så gräddar man den tills den är klar. Alltså när rabarbern är mjuk. Jag skär den i ganska smala bitar, nån cm tjocka, max och jag tar den spädaste rabarbern till detta. Det går att minska på sockret i degen, likaså kan man minska på smöret. Jag testar mej fram med lite olika varianter.
Till detta har jag vanlijvisp eller vaniljsås.
Supergott och vanebildande.
Jag har även testad att skära rabarber, blanda i sirap och sen ha detta i muffins. Supergott.
Imorgon blir det gymmet. Härligt! Efter det blir det ännu en dag med trädgårdsarbete.

Idag( läs torsdag) startade dagen med ett läkarbesök.
Diskussion om mina smärtstillande,om det fanns andra alternativ för mej, eller om jag skall hålla kvar vid de jag tar nu.
Vi kom fram till att jag skall ha kvar Citodon och lägga till en annan vid toppar i smärtan.
Men då ringer jag och får ett recept på en mindre mängd när topparna infinner sej.
Bra för min del och vi var helt överens.
Mycket bra läkare, enkel att prata med och han lyssnade, tittade in i mina ögon, var med.
Jag har mött så många genom åren som inte har en aning om vad vi pratat om, som är i en annan värld, tänker på helt andra saker.

Så till Kursen och en film med Al Gore.Vi skall göra en del arbetsuppgifter i anslutning till filmen, det är miljödagar på kursen nu.
Vidare hem.
Så kom Lillstrumpa och Loppan och vi tog en kaffe / saft.
Tillbaka till Tanum vid fyra. In på möbelaffären och köpte tre madrasser. Inte till mej, de var till kvinnojouren.
Lillstrumpa och Loppan drog vidare för att hälsa på Kapten K med ny pojkvän. Pojkvännen har orm. Loppan gillar det.
Själv gick jag till frissan och kapade av det som fanns kvar. Mer eller mindre. Det blev en frisyr där sidorna är ca 5 mm långa och uppepå är det väl max 4 cm. Skall bli så skönt nu under sommaren.
När allt på sidorna försvann så kom ju min riktiga färg fram där, brunt blandat med vita strån och uppe på huvudet är det knallrött i den färg jag slängde i sist. Frissan tyckte det blev jättefräckt och ja, folk betalar ju för att få olika färg på håret, jag fick det på köpet, så att säga. Men vi får se. Möjligen blir det mörkbrunt igen. Frissan, Petra, var ny för mej. Ja, eller ny och ny, jag har ju känt henne i åratal, men hon har aldrig klippt mej förr. Hennes min när hon satte fingrarna i mitt hår. Obetalbar! Men va faan, sa hon. Vilket hår! Ja jag har såpass tjockt hår att det räcker till två personer om man fördelar ut det. och jag är van vid att de som skall klippa mej för första gången reagerar så här. men det är lika kul varje gång.
Efter klipp väntade godkännande av Loppan. Hon hade visat mellan fingrarna hur mycket jag fick klippa ( ca en cm, absolut inte lika kort som hennes pappa) och det blev ju väldigt mycket kortare. Men som sagt, hon la en hand på mitt huvud, tittade mej i ögonen och sa: Du är jättefin, Mimi.
Lantmännen för inköp av kattmat. Vidare till Ica för inköp av människomat  och räkor. Färska räkor! Jag har inte köpt det på ett par år nu, eftersom de legat på ett pris som varit för högt för mej.Men nu 129 kr kg var överkomligt. Jag köpte ett halvt kg och visst, jag fick avstå några andra saker, men det var det värt. Nu kommer sommaren och med den betydligt högre priser, så detta var en engångsgrej. Men så välkommen och så gott det var.
Till kvinnojouren och packa upp och lägga madrasser i sängarna. Nu känns den delen komplett. Nya sängar med nya jättebra madrasser. Snart kommer de saker vi har köpt in från IKEA. Saker till barnen, såsom ett kök, ett bord med fyra stolar och en hel del annat. Och så nya uppsättningar sängkläder till alla sängarna. Nytt skrivbord till kontoret. Jag kommer att få en massa plats att jobba på och en massa förvaring och det skall bli så skönt. Dessutom har vi köpt lite annat som gör jouren mer hemtrevlig för våra gäster. Härligt!
Hem, packa upp maten.
Byta kläder och så iväg till gymmet.
För andra gången var det nu maskiner som gällde. Just nu tränar vi i sex olika maskiner och vi tränar musklerna i ländryggen, magen, lårens fram och baksida, vaderna och musklerna i den övre delen av ryggen. till detta gör vi hantelövningar och så stretchen då. Men i torsdags hanns det inte med nån stretch för klockan blev stängningsdags.

Ja och efter gymmet åkte jag hem, bytte kläder och skalade räkor och åt dem. Åt med andakt!

Loppan och jag.

Hon är för go min lilltjej, mitt barnbarn, Loppan.

Vi har spenderat rätt så mycket tid ihop nu senaste dagarna.
I torsdags var vi på konsert med Sean Banan
I fredags på konsert med Ace Wilder.
I lördags åkte vi till Hällevadsholm och köpte en massa blommor och sen tillbringade vi eftermiddagen här i trädgården.
Söndag morgon klockan sex, vaknar hon och gråter och skriker: Jag vill ha min Mimi! Så självklart var vi tillsammans på söndagen också. Vi åkte till stranden och solade, åt pannkakor, badade och hade det allmänt busigt i vattenbrynet.
Idag var det bouppteckning för min exman, alltså mina barns biologiska pappa.
Jag var barnvakt till Loppan så att Lillstrumpa kunde åka in tillsammans med kapten k och Sergant J.
Jag hämtade henne på dagis och hon stod vid grinden och hoppade och vinkade och skrek - hej, hej Mimi. Hon hade förvisso bestämt att inga andra barn fick lov att se mej, för jag är hennes Mimi. Detta sades enligt uppgift med ett morrande på slutet. Men, osynlig kan jag inte göra mej när vuxna är i närheten, så dessvärre vet nu barnen på Loppans dagis hur Mimi ser ut.

När vi var och badade så var där tre ungar som inte lyssnade ett dugg på sina föräldrar.Det fanns en svan en bit bort på stranden och en av killarna ( för det var tre killar) gick dit, trots att pappan sa att han inte fick. Väl där började han spotta på svanen. Han träffade inte ,men ändå! Pappan sa inget. Men han sa till barnens mor att hon fick säga till sina barn! ( angående att först en av dem, sen ännu en gick bort till svanen, de var några meter ifrån den) Nä mamma orkade inte säga till dem, sa hon. Hon orkade inte bry sej mer. På vägen hem pratade Lillstrumpa och jag om detta och Loppan undrar vad vi pratar om. Lillstrumpa förklarar att vi pratat om det samma som hon och Loppan diskuterat på stranden, att det finns olika sorters föräldrar och att de vi sett inte vågade säga ifrån till sina barn, men om det hade varit Loppan som gått fram och spottat mot svanen så hade Lillstrumpa tagit henne i örat, satt henne i bilen och åkt raka vägen hem.
Då kommer det från baksätet: Vilken tur att jag redan sitter i bilen då.

Idag är det fyra år sen Mini dog. Runt klockan 20 drog han sitt sista andetag. Vi höll andan, vi räknade, vi visste ju inte. Var detta ett av alla andningsuppehåll eller var det det sista andetaget? Två minuter gick, det hade det ju gjort tidigare. Fem minuter, då kan man räkna med att han är död, hade läkaren sagt. Minis pappa hade koll på klockan och säger plötsligt att det har gått fem minuter. Och då inser vi att nu är det slut. Allt brast då. Före dess fanns ingen tid att vara ledsen, då fanns vara tid att samla in Mini, hans doft, hans ögon, hans prat. Spara för att ha sen. Doften är borta, ögonen, ungen pratet har jag på små filmer och på kort. I 25 timmar hade vi vakat. 25 oerhört härliga, fantastiska, ledsamma, roliga, uppgivna, längtande, förhoppningsfulla, uppgivna och också hemska  timmar. Som tur är kom ju inte alla känslor på samma gång, inte ens i samma timme. Men det är hemskt att höra någon dö, det är hemskt att hoppas att någon skall dö, samtidigt som man önskar att han skall leva och bara fortsätta göra det. Att sitta och hålla andan, när han håller andan. Att timme efter timme tro att nu! nu var det slut och sen bli glad och ledsen över att han dra in luft igen. Påfrestande. Men jag är och förblir glad över att  jag fick lov att vara där och följa med honom till gränsen mellan liv och död. Över fick han ju gå själv, men med min hand i sin och med sin mamma och pappa bredvid, nära, nära.
Nu är Loppan en stor lillasyster och Mini är en liten storebror. Mina älsklingar  

ps den som vill läsa om Mini klickar bara på etiketten med Mini i högerkanten, eller under inlägget här