En mycket lyckad eftermiddag

Till Sportshopen bar det och vi inledde med en halvtimme i Bamses sällskap.
Mycket musik och mycket dans och så en pannkakstårta med diskmedel i.
Bamses kompis Katarina skulle baka en tårta till Skalman och det skulle vara en pannkakstårta.
Men hon tog diskmedel istället för mjöl i pannkakorna och så började det bubbla över hela scenen. Ungarna tjöt av skratt såklart.
Allt rättade dock till sej med en ny smet, med mjöl i den här gången och så fick några barn komma upp och lägga ihop pannkakor med marängbottnar till en tårta åt Skalman till hans 140-årsdag.

Loppan var alldeles stilla och helt fascinerad av Bamse.

Så kom Sean Banan. Och tillsammans med sina härliga dansare gav han oss en show fylld av glad energi

Mycket närkontakt med barnen

Fartfyllt, härligt och förbaskat kul.

Efteråt stod vi i en låång kö och väntade på autograf
Man var tvungen att köpa nåt för att få en autograf.
Nu hade Lillstrumpa köpt en t-shirt till Loppan, men
att vara tvungen att handla känns så där.
Jag hade inte haft råd när mina barn var små och det var en del ungar som fick kliva gråtande ur kön när deras
föräldrar kom på att de inte hade med pengar att handla för.
Synd att det skall vara så, men Bananen är ju långt ifrån ensam om detta.
En orsak är säkert att kringförsäljningen ger rätt bra inkomster, en annan att den kö som igår var ca 90 minuters väntetid i för de som stod där längst, säkerligen skulle ha varit minst det dubbla om alla skulle fått autograf.
Hur som helst så var ju Loppan för blyg för att prata med Bananen och absolut för blyg för att stå bredvid så vi fick ta ett kort. Men Lillstrumpa var inte för blyg och hon fick ett par pussar på kinden, dessutom. Jag tog ett par kort på det.

Det finns en enda sak som inte var så jättebra med eftermiddagen och det är ljudvolymen.
Detta var en konsert för barn, eller två uppträdanden för barn. Barnen stod i många fall längst framme vid scenen och var där helt exponerade för det höga ljudet.
Ingen av oss hade räknat med att det skulle vara så högt ljud på ett uppträdande för barn och hade därför inte med hörselkåpor till Loppan.
För övrigt: Bara toppen. Sparar i hjärtat och tar fram vid regnig och kalla, tråkiga dagar.
Idag. Ace Wilder!"

Älskade Sean

Imorgon skall jag åka och titta på Sean Banan på Sportshopen i Grebbestad.
Inte ensam. Loppan och hennes privatchaufför skall med.
De får en fullspäckad dag, för de skall på Rabbalshede marknad först.

Före Sean kommer Bamse.
Det skall bli så kul att se hur Loppan reagerar.
Hon avgudar Sean Banan.
Jag själv är enormt förtjust i honom, jag med. Fast kanske av en annan anledning.
Visst är han rolig när han gör sketcher och sjunger, men jag hörde honom på Radio1 hos Aschberg förra året när han var gäst där och barn fick ringa in och prata lite med honom och ställa frågor om de hade några. Vilken kille! Han var så fin mot ungarna och visade enormt mycket respekt inför dem.
Inget trams, bara samtal rakt upp och ner.
Jag fick en annan syn på honom efter detta och jag diggar´n alltså.
Älskar när sånt händer

Jag är nog rätt tråkig, tror jag.
Visst kan jag få folk att skratta, absolut är det så.
Men jag umgås inte, jag är inte den spralliga bruden på festerna, eller på krogen, jag ingår inte i nåt gäng av tjejer. ( undantaget då jourkvinnorna jag jobbar med, såklart) jag är inte den om blir hembjuden till folk och jag är inte precis den som bjuder hem nån heller, för att vara ärlig.

Jag har svårt för att lita på folk och svårt för att slappna av.
Jag kan vara riktigt rolig när jag känner mej trygg i en grupp, tex.
Rolig i utelivet blir jag när andra är fulla. Knasigt som fan, men när andra är fulla slappnar jag av och kan bjuda på mej själv. För egen del har jag inte varit full på 34 år. Det var den gången och aldrig mer, kan jag säga.
Men jag dricker gärna något då och då. Ett par, tre eller fyra cl per år brukar det bli. Whiskey i kaffet är som godis, tycker jag. Eller konjak i kaffet. Mmmmm!
När jag får jobb och lön så skall jag köpa en flaska så jag kan sitta på trappan och dricka mitt spetsade kaffe, klia en katt och titta på trädgården. Det är livskvalitet för mej, det.

Ett uppenbart problem med att dricka alkohol är att jag blir röksugen. En John Silver med filter ovanpå kaffet med spets hade ju inte suttit fel. Eller två, aldrig mer än fem i alla fall.
Så blir det inte. Jag har slutat röka, det är nu en aning över sex år sen. Jag har rökt ett antal gånger sen dess. Ströciggar eller ströbloss. Ibland för att kolla hur det känns, ibland för att jag behövt det och ibland för att jag vill, är sugen. De gångerna brukar vara när jag druckit.
Ingen jag vet om röker John Silver, så jag har fått hålla tillgodo med allt möjligt bös.
SÅ sutte jag här med spetsat kaffe och ville röka så finns ingen jag kan ringa och jag kan ju inte spurta upp till samhället ( 5 km fram och tillbaka) för att köpa ett paket så jag kan röka en eller fem ( i värsta fall ) cigaretter. Oekonomiskt som fasen ju.

Men en flaska skall jag ha. När jag fått jobb.

Solig, lagom varm lördag.

Dagen inleddes med kaffe och Rabarberpaj. Jäkla gott!

Så gick jag iväg till en granne ( 1.5 km bort, inga nära grannar här, inte) där var det loppis. Jag köpte två Fuchsiaskott för 5 kr styck. Billigt och bra.

Fick sen skjuts hem, vilket ju sparade lite tid för mej. Sparade lite ork också.

Hur går det till? En person och så mycket disk. Förr kunde jag ju skylla på att vi var många, men nu?
Och jag har diskat många gånger tidigare i veckan. Määrkligt

Nu skall jag ta mej an köket och disken innan jag går ut och börjar arbetsdagen i trädgården.

Bädda? Näe, skulle inte tro det. Jag byter sängkläder idag. När de nya kommer på så blir det lite mer ordning.


Ja och så skall det vikas lite tvätt och hängas lite tvätt och vikas lite tvätt och .......

Rosenrabatten växer igen för mej, inte konstigt med tanke på att det för den mesta tiden varit gräsmatta här
Bara att gräva och rensa. 

En del är klar, två tredjedelar kvar

Jordgubbslandet är i alla fall klart. Det krävdes mycket arbete, men sen så.....

Faktiskt är alla jordgubbsplantor jag hade inplanterade också sen en vecka tillbaka. 

Nu väntar underhåll och så fort de plantor jag har börjat reva så skall jag sätta så blir landet komplett. Runt 150 plantor räknar jag med

Ja och förutom att gräva och rensa i rosenrabatten, så skall jag klippa gräs, köra trimmern, gräva i hallonhäcken, sätta penséer i Dahliahäcken och lite annat smått och gott.

Jag sitter på min förvaring.
Mår inte bra av detta, varken fysiskt eller psykiskt.
Idag skulle det undervisas! Jippie. Nu händer det nåt.
Vi skulle skapa en fakturamall.
Ledaren gick igenom via projektor.

Jag gillar  Exel, det gör jag verkligen, så jag var ju nöjd och glad.
Ungefär fram till dess vi kom igång.
Det var som att simma i kolasås, svalnande kolasås.
Verkligen.
Jag hann ut på Fb mellan varje moment vi gjorde.
Jag hann skriva ett brev till a-kassan mellan två moment.
Förutom att ledaren nog inte är av den snabba sorten så är det ju ett antal här i klassrummet som tycker att detta är svårt. Och det har jag förståelse för. För tjugo år sen drygt satt jag i samma sits som de.

Men när en klass ligger på så olika nivå, kanske man skall ge olika uppgifter.
Eller samma uppgift, men den ena som eget arbete, den andra med möjlighet till storbild och hjälp och stöd
Så hade jag lagt upp det i alla fall.
OM jag då hade fastnat, inte klarat något moment i uppgiften, så hade jag kunnat vänta på dem tills de kom dit där jag stoppat och då vara med på den genomgången.
Det finns en massa smarta grejer i datorprogrammen och många av dem har jag glömt. Risken är då att jag sitter och funderar över vad det är som jag har glömt, trots att vet att jag borde kunna det och inte får ett skit gjort på grund av detta, eller så gör jag det på ett mer omständligt sätt, som inte är fel, men kunde varit så mycket smidigare.

Jag hamnade på ett sånt moment idag. en viss formel skall skrivas in i en ruta. Då hade jag förmodligen skrivit in den, istället för att klicka i de rutor där komponenterna till formeln fanns och få allt klart snabbt, snyggt och enkelt.
Inget av det jag gör är i onödan, så känner jag.
Jag vill bara att min tid är effektivt använd

Förvarad

Jag kan faktiskt bara beskriva detta med ett enda ord och det är: Förvaring.

En förvaring med en vakthund. Förvisso en snäll och harmlös sådan. Men så ser jag det.
Arbetsförmedlingen anser att det är en kurs. Med en lärare, får jag då förmoda.
Jag skall till Af på fredag för att vi skall "prata om hur jag upplever kursen"

Jag får be om hennes, handläggarens definition av kurs.
Min definition är att det är ett sammanhang där jag lär mej något nytt och utvecklas på samma gång.


Mina kamrater i förvaringen ser på detta lite annorlunda. För en del så har detta inneburit att de lärt sej något nytt och utvecklats. Nån har lärt sej att använda Internet, nån annan att skicka sin aktivitetsrapport via nätet och flera har lärt sej att att hantera Officepaketet och det är ju kanonbra. Men jag kan detta, jag har använt det sen 1992.
Ytterligare andra ser på film eller spelar dataspel hela dagen.
Och några varvar jobbsök med slösurf / filmtittande.

Vad gör jag då?
Jag kollar fb och jag kollar lite annat. Sen har jag denna veckan, de tre dagar som gått hittills jobbat i Exel efter den bok vi har. Jag räknar med att vara klar med de knappa 100 övningarna på fredag, eller möjligen måndag nästa vecka. ( vi skall på jobbmässa på torsdagen så då blir det inga övningar gjorda)

Visst är detta en bra repetition för mej, absolut. Och jag tycker det är kul som sjutton att försöka minnas sånt jag lärt för länge sen, lära in nytt och memorera detta. Jag gillar verkligen att jobba med dator och att jobba med siffror gillar jag väldigt mycket, det också, så det är en bra kombo.

Sen får jag väl göra de övriga avsnitten i boken, Word och Powerpoint och repetera dem.
Det kan väl ta ett par veckor till, möjligen.
Så söker jag jobb. Det finns inte några mängder för mej att söka, dessvärre. Det verkar dessutom som att traditionen att det skall vara ungdomar som sommarjobbar sitter hårt i här. Det vore ju önskvärt om man kunde vika dem helt till de som pluggar resterande del av året, men vi är en hel del gamlingar som också behöver jobb och som söker samma sommarjobb som de unga. Och där vinner de unga, helt klart. Alla ställen jag känner till har endast anställt ungdomar. Alltså då affärer av olika slag. Jag ser ju vilka som jobbar där. Jag har sökt några sommarjobb till nu, där tiden inte hade gått ut ännu, resten sökte jag i januari-februari, några har jag fått besked om att de "gått vidare med annan sökande"andra väntar jag på svar ifrån.

Jag har inga problem med att bara få jobba i två månader om det är det jag kan få. Självklart vill jag helst jobba heltid året runt, om jag får tillfälle till detta. Jag är så trött på att gå hemma, oroa mej för pengar, vara beroende av socialen, inte kunna köpa det jag vill köpa och inte kunna renovera mitt hus.
Nä nu får jag återgå till mina övningar..........

Jag hade kunnat sagt det med en gång när jag fick veta att jag skulle sitta på förvaring fem dagar i veckan.
Jag hade kunnat sagt att det inte går. Att min kropp kommer att protestera å det vildaste.
Men till vilken nytta?

Fyra dagar förra vecka av vilka två var kortare ( vi fick gå klockan två istället för halv fyra)

Mina händer och handleder värker, händerna domnar, dessutom. Armarna, armbågarna, axlarna värker.
Ryggen, knäna, fotlederna värker.
Ja det är några av ställena.
Visserligen värker ju min kropp normalt också. Absolut, så är det.
Men vissa saker blir värre av att sitta stilla hela dagen. Vissa saker blir värre av att ha händerna framför mej hela dagen ( skriva på datorn, göra övningar på datorn, skriva för hand )
Min kropp behöver röra på sej för att må bra, så bra den nu kan. Mina händer domar inte bort och molvärker av att jag lyfter tunga lådor, de gör så när jag använder dem till finmotorik.

Jag måste variera min arbetsdag. Mellan att sitta korta stunder och att röra mej.
Tre dagar har gått av denna veckan, tre dagar som jag inte har varit på förvaringen.
Jag har inte haft en enda frånvarodag när jag har jobbat!

Jag trodde det var över

Jag drömde ofta om mitt ex förut.
Ibland riktiga skräckdrömmar som jag vaknade ur med ett ryck, ibland otrevliga drömmar som inte var fullt så skräckiga, men illa nog, ändå.

Sist jag drömde var i början av mars. Då en riktig skräckmardöm som jag vaknade ur, livrädd och med ett hjärta som bultade så jag trodde det skulle explodera.

Så tog han livet av sej.
Jag förväntade mej nog att det skulle sätta igång en rad med drömmar, men så blev det inte.
Då drog jag slutsatsen att det var slut på drömmar om honom, nu var han borta och nu skulle jag slippa drömma mer.

Fel!

Natten till igår drömde jag en lång, otrevlig dröm där jag försökte ta mej ifrån honom- Polisen lyssnade inte på mej, gav mej inte den hjälp som jag visste att jag behövde jag var jagad, instängd, hotad och till slut beväpnade jag mej med kniv för att kunna göra upp en gång för alla.

Jag satt på en föreläsning, en författare som pratade om sin bok, och i en paus pratade jag med folk och sa att det ju inte var klokt, helt surrealistiskt att jag som ordförande för en kvinnojour befann mej i den situation jag gjorde.

Nu blev jag väckt, så jag fick aldrig veta hur det gick.
Men jag vet att min hjärna långt ifrån har bearbetat färdigt allt det som jag råkat ut för. Tyvärr