Jag var hos doktorn i tisdags ( 6/8)Jag skulle dit för att göra en uppföljning på ett tidigare besök där läkaren sänkte min smärtlindring med hälften! En månad i mängder med smärta, blev resultatet av detta. Ingen överraskning för mej, men läkaren behövde väl också veta? När jag då ändå var där bad jag läkaren kolla mitt hjärta och mina lungor, jag vill höja min kondition och eftersom jag känt mej lite flåsig när jag ansträngt mej så ville jag kolla så inget var fel på hjärtat. ( vi har hjärtsjukdom i familjehistorien ) Hon lyssnade på hjärta och lungor och det var helt ok.Ja så skulle jag ta lite prover då. Jag var mest inne på att kolla sköldkörteln, då jag ju haft problem med att gå ner i vikt. Jag kom in, satte mej, sköterskan tog ett hb och satte på mej blodtrycksmanschetten, en automatisk liten sak med digitala siffror i rött. Jag såg siffrorna, men förstod inte riktigt, trodde nog att de gällde något annat? 206 stod det. 206 / 130. Hade nån frågat mej innan vad jag hade i tryck så hade jag sagt 120 / 70 för det ju det jag brukar ha ( eller brukade ha, fan vet längre ) Så säger sköterskan att hon skall ta ett manuellt tryck i andra armen. Det ger samma resultat. Ja så har du 80 i hb. Skrattretande lågt, speciellt med tanke på att jag några minuter tidigare lämnade läkarens kontor med orden: Ja hb;et kommer att vara jättehögt den här gången. * Ingen skrattade dock. Tillbaka in till doktorn som säger att jag måste åka in till akuten och få en blodtransfusion. Blodvärdet måste upp. Trycket ner.
Sjuktaxi till NÄL. In i ett rum. Ännu en blodtrycksmanschett runt min arm. När sjuksköterskan kommer in i rummet slänger hon en blick på apparaten och säger: Nä, det tro jag inte på, det tar vi om. Jag, som nu vet hur maskinen uppför sej vet att jag ligger över 200 i alla fall, men frågar: Vad låg det på nu då? 250? Nästan, är svaret jag får. Nästa tryck visar på 215 / 136. Jag hamnar på ett akutrum med övervakning, trycket tas var 15e minut. En läkare kommer och pratar, berättar vad som skall ske. Jag försöker mest slappna av, ta det lugnt. Förklarar att jag visste att jag var helt ok när jag gick in på labbet och att jag är omskakad och förvånad nu när det visat sej att jag är sjuk. Jag skall läggas in, få blod och mediciner, så sägs det först. Sen ändras det. När man ger blod så ökar trycket, inte så himla smart i min situation kan man ju tycka. En överläkare som min doktor konsulterat anser att det är bättre att ge en rejäl dos med järn i en transfusion. Det tar inte lika lång tid, är inte tryckhöjande på det sättet och jag kan gå hem samma eftermiddag. ( kanske hade de platsbrist ? bryr mej inte, jag är nöjd ) Jag är sjuk, rejält sjuk, men det visar sej att jag gått med detta under en längre tid, sånt syns på ett EKG. Hjärtväggen är förtjockad av att få jobba på för mkt. Hjärtat är ju en muskel och som andra muskler växer det om det får jobba hårdare än normalt. För resten av kroppen är detta helt ok, men inte så för hjärtat. Det skall liksom ha sin storlek. Flåsigheten jag känt kan bero både på mitt dåliga blod ( för lite syre till kroppen, antar jag ) och på trycket. Hjärtväggen skall bli normal igen inom sex månader, förutsatt att jag sköter medicinering då. Jag får mitt järn. 110 ml, 5,5gram rakt in blodet. Sen åker jag hem. Dagen efter sover jag mest. Så fort jag känner något så tänker jag att det beror på trycket. Så får jag säga till mej själv att om jag hade känt detta i förrgår så hade jag trott det var normalt, för då visste jag ju inte.......På torsdagen åker jag till distriktssköterskan. Tar trycket nu är det 175 / 105 ( snittet av tre mätningar ) Jag skall börja med medicin, en blodtryckssänkare som funkar genom att låta blodkärlen slappna av ( som jag fattat det stelnar de av det hårda arbetet )
Väl hemma så tog jag en tablett. En depottablett, den skall verka i kroppen i ett dygn ungefär. Skall sprida sej sakta i mitt blodomlopp under ca 10-12 timmar och sen påverka blodkärlen ungefär lika länge. Det stod inte i bipacksedeln, det lurade jag ut genom trial and error. Jag tog en och 10-12 timmar senare började helvetet. Jag var så sjuk, åksjuk i min egen säng. Vacklade runt utan styrning när jag skulle till toan, spydde i tolv timmar och var sen så slut att jag fick sova efter att ha pratat i telefon. Mamma fick mej att lova att ringa 1177 och prata med dem och vid 11-snåret på fredagkvällen samlade jag kraft. Efter att jag berättat och sköterskan sammanfattat så frågar hon: Vad är din fråga? jag uppfattar ingen fråga. Mitt svar blev: Jag tror inte jag har nån fråga, jag lovade mamma att ringa, men jag vill veta om jag får lov att lägga mej nu? Resultatet av detta blev en tid på jourakuten på Strömstads sjukhus, dagen efter.
Min lycka när jag mötte läkaren på Strömstads sjukhus, min förra husläkare, Stig som jag hade här i Tanum i många, många år. Så skönt att träffa nån som man känner och har förtroende för redan från början. Han tog trycket, 210 / 105 så det hade gått upp igen till min stora besvikelse, men inte överraskning. Jag fick dropp för att få igång på min stackars kropp igen och efter tre timmar därinne åkte jag hem igen, i betydligt bättre form, till och med hungrig. Ny medicin som skall trappas in. Jag har nu tagit den dos han skrev ut som initialdos i tre dagar, idag ökade jag med en halv tablett till, imorgon kör jag samma och sen ökar jag till två tabletter på torsdag. Detta går i en lite lugnare takt än doktorn sa, men jag har kollat så det är ok och jag gör detta för att förhoppningsvis slippa yrseln när jag kommer upp i dos. Jag mätte trycket igår och det var då 160/97 alltså betydligt bättre. Imorgon skall jag upp och mäta igen, ta hb och se hur och om det ökat sen i lördags när det var 94! ( 14 upp, inte dåligt) På torsdag skall jag till doktorn igen. Medicinen och antar jag det jag varit med om har gjort mej trött, svag lite kraftlös så inget har hänt här på en vecka. Inte mer än lite disk och tvätt.
Helgen tillbringade jag hos Lillstrumpa på övervakning och matning.
Men imorgon skall jag försöka ta ett tag i trädgården. Jag skall jobba på som vanligt med kroppen och gärna mer ändå så jag tappar mer i vikt. ( har fö gått ner 4 kg på en månad nu, inte illa )
* jag har antagit att så länge jag dricker mitt egna järnrika vatten så har jag bra värden
