Jag pratade om optimism förut
Ja det krävdes nu ikväll här hemma det.
Faktum är att jag nästan la ner och gick, all posivitism till trots.

Jag hade bestämt mej för att ett par ganska stora balkonglådor skulle upp på
ena ytterväggen, under ett par fönster. Tanken var då att göra en hylla och ställa lådorna på den, istället för att använda såna där hängen som följer med. Lådorna har stått på marken planterade och klara i nästan en vecka nu, så ikväll var det dags ( innan katterna ligger  sönder blommorna) Fram med skruv, mejsel, hammare, vattenpass, bräda och konsoller. Att fästa dem vid brädan var inget problem, nä det kom sen, eftersom jag inte hade tänkt på att lockbrädorna ju skjuter ut från väggen och man måste passa in och sätta skruvarna rätt. Jag skulle ha mätt, helt enkelt. Nåväl, det fixar sej, jag tar sticksågen, kapar lite på brädan och sätter den en aning mot.....andra hållet. Kapade, hämtade borrmaskinen och borrade hål i, vad jag trodde var trä. och jo, en bit, sen vete fan, luftspalt? ok bytte borr, bytte skruv, började igen. Nu rätt svettig och inte så lite irriterad. Det började bli mörkt, klockan drog mot elva och jag skulle hålla i båda ändar av en bräda, stötta, borra och skruva. Sista skruven var ett litet helvete tills dess jag kom på att den var en stjärnskruv, fixade ännu en mejsel och ..klart! Nu står de där, mina självvattnande lådor ( nåja ) fyllda med blommor som skall blomma i vitt och blått. Väggarna runt om är fulla med krukor med rosa Pelargoner i. Foto kommer inom en rätt snar framtid

Skivor till kaffet

Jag har varit barnvakt idag. Loppan kom hit en stund. Vi åt mackor till lunch och när hon började dansa till musiken så var jag ju "tvungen" att filma.
Antagligen borde jag ha redigerat ihop de här tre små snuttarna till en helhet, men jag hade inte tillfälle att ta reda på hur just nu. Jag få dessutom be om ursäkt för skakigheten, jag dansade jag också......

 

Igår skrev jag om min skruttiga kropp. Det var inte ett inlägg om hur synd det är om mej, utan om
 ( hoppas jag framgick ) hur jag valt att hantera en sådan kropp.
Jag har haft och har ibland, stunder när jag tycker synd om mej själv, men de är få. Jag har haft veckovis när jag knappt kunnat röra mej pga värk, men för det mesta så tvingar jag mej att jobba på. Jag resonerar och har alltid gjort som så att inget blir ju bättre av att jag klagar, surar, tycker synd om mej själv, värken försvinner inte av det, däremot blir det svårare att härda ut då.
1996 fick jag erbjudande om "lyckopiller " för värken. Nähänä skulle jag inte ha det inte, inga psykmediciner här inte. Ett år senare, efter att flera läkare hade föreslagit samma sak, så började jag ändå ta dem och vilken skillnad. Inte så att värken försvann, inte heller så att jag skrattade mej genom livet, men jag kom tillbaka. Jag själv, sån jag var förr, innan jag gifte mej, innan värken tog över hela kroppen ( den satt bara i rygg och axlar när jag var yngre ) Detta med hjälp av 20 mg liten tablett........
Min inställning till min värk, min kropp och mitt liv har inte ändrats, den har i stort sett alltid varit densamma, bemöt med humor. Men den hjälpte till att orka längre och gav mej  mej själv tillbaka. Nu var det ju långt ifrån värkens fel att jag hade tappat bort mej, det var mitt liv ihop med värken.

Nu är jag en optimist i grunden och jag inser och vet att vi inte är likadana allihop. Vi tolkar på olika sätt det som vi råkar ut för i livet och inget är mer rätt än det andra.
Jag kan bara visa på att en positiv inställning kan hjälpa en att klara vardagen bättre

Min skruttiga kropp

Ja beroende på hur man ( jag) ser på det så duger den inte till så mycket.
Jag har astma och allergi, mot pälsdjur, pollen, gräs och lite annat, är laktosintolerant.
Jag har tinnitus, mest på höger öra. Ett ständigt tjut som jag dövar med ljud, radion är alltid på, tex.
Jag har dessutom nedsatt hörsel, får ständigt fråga: VA?
Jag har Bechterwews sjukdom, en reumatisk sjukdom som har sitt ursprung i ryggraden, längst ner i bäckenet. Där började den när jag var runt 14 år och nu 35 år senare så har den tagit över i princip hela kroppen. Den ger värk i lederna ( som är fler än jag hade föreställt mej) inflammationer i lederna och därefter förbening i desamma. Detta innebär att jag blir stelare och stelare. Bröstkorgen är ett exempel på detta. Jag har haft så många och stora inflammationer där som sen läkt ut och ersatts med ben? ( har inte helt fattat. Så att bröstkorgen är långt ifrån lika rörlig som förr i världen. Detta är ett större problem än när det händer i ryggen, eller i höfterna, för mej i alla fall. Sjukdomen ger även sen och muskelfästesinflammationer, slemsäcksinflammationer och ständig värk i musklerna. Ja, och så trötthet.
Sen så har jag symptom på ( men inte hela bilden, enl reumatologen ) Sjögrens syndrom. Den innebär, bla värk i händerna, trötthet och brist på tex tårvätska och saliv. Jag är otroligt torr i munnen. Tänderna rasar av detta, det är en sorg. Jag har också symptom på Fibromyalgi, jag har alla triggerpunkter, det vet jag.

Jag äter mediciner, såklart. En rätt stor mängd dagligen, något som gjort att magen inte mår bra. Så jag äter medicin för den med. Jag har ont överallt, kan inte öppna munnen ordentligt efter en opererad käkled, är trött jämt, drar mej för att planera pga det. Jag har ofta huvudvärk, åt migränhållet och är ofta matt i kroppen, slut, energilös.

MEN det där är bara ett av sätten jag kan se på min kropp på:
Den duger till rätt mycket. Jag  har varit gravid sex gånger och jag har tre härliga, underbara ungar som den här kroppen bar fram. Jag har lärt mej att hantera det jag blir allergisk av ( för det mesta ) och har haft både kanin, häst och katter. Jag har såklart lärt mej leva med värken, jag minns inte ett liv utan den. Visst är det jobbigt när ett nytt ställe börjar göra ont, men efter ett tag så har jag vant mej. Jag har bättre mediciner nu än förr och det gör en del, jag är aldrig smärtfri, men de dämpar. Jag har turen att ha en sjukdom som förvisso gör mej stel, men som inte dödar mej, eller förvrider min kropp. Ju mer jag rör mej, desto bättre och jag kan skjuta fram förbeningen av leder på framtiden genom att röra mej.
Jag kan inte bota min tinnitus, men det kunde ha varit mkt värre. Högre och på båda öronen, tex.
Tänderna, är ett enormt problem, jag satsar på att småningom få ett stadigt jobb och då kunna fixa munnen.
Värk i händerna är skitjobbigt, man behöver ju dem hela tiden. Men det går att lindra och med cortison läker inflammationerna ut. Där handlar det om att hitta en läkare som ger cortison......
Jag är stark, jag kan jobba, på rätt sorts arbete, bäst är att röra på sej, inte sitta eller stå stilla. Trädgårdsjobb i lagom mängd ger förvisso träningsvärk, men är bra i längden
Jag är skäligt nöjd med kroppen min. Visst jag väger minst 10 kg för mycket ( i mitt tycke)  men det hänger ju bara på mej själv att fixa till det. Dessutom så har jag bröst nu, riktiga som syns ordentligt. Har jag inte haft när jag vägt under 50kg, men man kan ju inte få allt, nej.......;)

Hur fan tänker föräldrar som låter sina småtjejer sminka sej
inte lite mascara heller utan full( möjligen utan foundation då) spackling. Målade ögonbryn, ögonskugga, eyeliner och mascara på 10-12 åringar. Till vardags, i skolan, alltså inte teater eller liknande.  De ser ut som påskkärringar, i bästa fall.
Vari ligger felet att låta dem få vänta lite till?
Om allt är gjort när man är tretton, vad tar man sej till då?
Jag får väl utgå ifrån att föräldrarna antingen är ena fegisar som inte vågar säga nej, utan måste vara kompis med sina små, alternativ att de skiter i det. De har kanske för fullt upp med sej själva?

Intentionen var god

Som vanligt, varje dag, men det faller platt till backen.
Kunde inte sova ( häpp) gick upp vid fyra och kollade på tv och käkade frukost.
Så la jag mej igen och somnade och sov till halv ett istället. För det är ju så kul att vakna när dagen är halvvägs........
I alla fall så fanns en intention om att hinna mycket, orka mycket idag. Javäl vad hände?
Planterade om lite mer, grävde mer i Rabarberlandet och vattnade i växthuset.
Gosade med några katter.
Det var väl det......
Mådde illa, för dåligt med mat, så vid sex gick jag in och gjorde mej en potatisgratäng ( ja eller tre små, då finns det ju färdigt att värma ) När maten var klar och äten var jag dötrött och halvsov på soffan till klockan var nio. Då började The Following och den vill jag inte missa. trots stora hål och luckor så är den spännande och överraskande.
Nu blir det natten. Hoppas på riktig sömn nu.......

Vaknade sent i morse, mest pga att jag somnade sent i morse. 
Va? vad menade jag nu då? Jodå ännu en natt utan sömn. Detta trots sömntablett. 
Jag har inte haft Internet sen i tisdags em förra veckan. Lite tråkigt, men rätt skönt. Det jag saknat är möjligheten att läsa och skicka mail, skriva och skicka jobbansökningar och så telefonen. Har man bredbandstelefoni så har man.......
Veckan gick åt till annat. Mycket trädgård, mycket växthus. Fortsättning på cpr-kursen i onsdags. Då var det dags att dels repetera förra veckans delkurs och så att lära oss hur vi skall agera när en bebis / barn /tonåringar/ vuxna satt i halsen. I teori men också praktik på dockor. Väldigt nyttigt. Vi diskuterade även blödningar/ sårskador och brännskador och hur man bäst fixar såna skador. 
Torsdagen gick åt till rabarberlandet. Jag orkar ett litet tag, sen får jag byta och göra något annat. Vattna till exempel. I den värme som var, var det tufft att kroppsarbeta. 
Jag spenderade rätt många timmar i växthuset och sådde frön: solrosor, ringblommor, och så en del speciella frön av de sorterna, svarta och neonfärgade. Jag plockade ut alla krukor med dahlior ( pust i värmen) 58 krukor med röda och 20 med gula, orange, röda enkla, vita, vit-lila. Alla står nu ute med fiberduk omsvepta kring sej, som skydd mot sniglarna. 
Fredagen gick åt till att handla. Det gör mej alltid jättetrött och ännu mer så när jag sovit dåligt. Jag kom hem vid tre-fyra, mätt och go för jag hade varit på Granngården och käkat korv med bröd och haft en trevlig pratstund med en kompostexpert, en anställd, en fågelexpert och min mamma. Vid fem-snåret stöp jag i säng och sov till kvart i åtta. Efter lite tv-tittande så gick jag ut. Härligt att kunna gå barfota och i linne på sena kvällen. 
Så skulle jag sova......ha ha ha. Kvart över fyra gick jag upp, fixade frukost, såg lite på tv. Njöt av den relativa tystnaden. Jag har haft E6an utanför tomtgränsen i några veckor och då blir det sällan tyst på riktigt. Halv sju hade jag hängt tvätten och satt igång nästa. Vid nio var det diskat, alla blommor vattnade och jag kände att nu skall jag försöka sova. Då ringer det: På med kaffet, jag är på tippen och kommer ner till dej. Min svärson. Så visst på med kaffet och så ut och plocka fram ännu mer som skulle slängas ( jag hade en hög ute, den blev nu större ) Så vi fikade och sen åkte vi till tippen. Jätteskönt att bli av med skiten. 
Dagen spenderades ut i trädgården och på kvällen gick jag upp till Tanumshede och såg på Eurovision med en kompis. I år ett mycket bra startfält, tycker jag. Jag hade nästan 10 länder som jag verkligen gillade. Norge ville jag ha som vinnare. Under tiden som folk röstade uppdaterade jag här och skickade iväg några jobbansökningar. Blir klar och kommer in och får veta att Danmark vunnit? Varför då? 
Nåväl, vid ett på natten gick jag hemåt och det var så skönt. Barfota i skorna, linne och en tunn tröja, alldeles ljummet i luften, underbart!
Igår köpte jag plantor hos en tant som säljer jättefina plantor billigt, billigt. 
Sen sov jag och så såg jag på Hockeyn såklart. Inte så spännande, men härligt. 
Så fick jag mej en natt utan sömn igen. Trots en halv sömntablett igår, så fick jag ge upp och gå ur sängen vid fyra. Rätt mysigt att vara uppe då. Vid sex provade jag att sova en stund och det funkade och sen vaknade jag lagom för att se Tre Kronor möta delar av svenska folket i Stockholm. Härligt, rörande och underbart.
Nä, nu skall jag ut igen. Idag var jag och köpte jord så eftermiddagen har gått åt till plantering,  ett Loppanbesök och nu, ut igen...........plantera mera

Nedkopplad

OM någon undrar var jag har tagit vägen så är det så att mitt bredband krånglar.
Jag har inte haft nät på en vecka. Nu fick jag låna en dator några minuter för att kunna skicka några jobbansökningar och uppdaterar här samtidigt.
Inte för att jag har så mycket tid för varken internet eller blogg......
Jag är ute. Gräver, planterar, rensar, förbereder, iordningställer. Ja, och sågar på trädet som föll.
Varmt är det. På både gott och ont. Gott för det krävs inga kläder och jag kan gå barfota. Åtmintone inne, ute finns det en massa myror och sniglar och trampa på snigel barfota är så år 2000......

Om ni inget hör på nån liten vecka till, så är det mitt döda bredband som bråkar och ställer till det.

Även giganter behöver vila. Här blev det den sista vilan. Det ser ut om att det kan komma små skott vid sidan om. Tror att björken till vänster blir glad, han har länge klagat över dåligt med utrymme.

Växthuset klarade sej precis. Kanske 50 cm marginal. Idag har jag börjat såga av mindre grenar som ligger ut i jordgubbslandet

Deppigt

Ja inte ens jag är alltid glad, även om jag vet att det finns de som tror det. 
Nu är det lite mycket på en gång, även för mej. En del väldigt trivialt, annat mer allvarligt.
Som att min ena katt blev påkörd i fredags. Här på gårdsplanen. Vi har pratat om detta många gånger, katterna är inte rädda för bilarna och risken att någon blir påkörd är stor. Därför kollar vi noga varje gång någon kör in eller ut. Men inte tillräckligt noga, som det visade sej. Jag bar in saker, hör ett skrik och ser katten fara iväg. Först in i buskarna sen vidare till ett annat ställe. Vi gick och kollade, kände på hennes ben, som först såg ut att vara av, men de var ok. Så kröp hon in i ett dräneringsrör av cement och la sej där.Jag tänkte att hon skulle få vara ifred en stund, så jag gick in en timme. När jag sen gick ut igen var hon borta. Jag letade runt hela tomten, både utanför och på insidan, i källaren, på vinden, i lagården, under husvagnen, men hittade henne inte. Dagen efter, i förrgår, alltså, hittade jag henne död vid de röda vinbärsbuskarna. Så jäkla sorgligt. Min äldsta katt, en liten söt gosig tjej är borta. Dessutom dog hon ensam, jag letade ju för att kunna hålla koll och för att hon skulle ha mej hos sej. Inte nog med detta, det var ett av mina barn som körde bilen och det var på intet sätt vårdslöst kört. Bara en otäck, otrevlig olycka. 

Så ramlade ett träd ner. Ja, det tog tre dagar från jag upptäckte det till dess det låg på  marken, men där ligger det nu och på något sätt måste jag få bort det. Trädet var en sälg som bestod av tre grova stammar. En stam var förstörd sen ett åsknedslag, men de övriga två hade många och grova stammar och grenar som bildade en stor krona. I mitten av det där trädet fanns ett utrymme, där hade Kapten K en koja en gång i världen. Uppenbarligen har trädet ruttnat inuti och nu gav sej den största stammen och föll rakt ner över en del av jordgubbslandet och en rabatt och en bit mark där det fanns en tanke om potatisland. 
Hur jag får bort detta har jag inte en susning om. Jag får börja med bågsåg på de tunnare grenarna, resten vete fan, helt enkelt. 

Det verkar som om de flesta av mina rosor har dött den här vintern. Visst, jag behöver inte gräva upp rosenrabatten då, men hallå! det handlar om rosor för rätt många tusen och även om man inte skall tänka på pengarna så gör jag det, för jag kan inte ersätta de här i år som det ser ut nu Dessutom så var det otroligt  fina tacksamma rosor, en sort blommade i tre månader oavbrutet förra sommaren och det har jag aldrig varit med om förr. 

Mina händer värker så jag blir knasig. Handlederna är värst, ännu så länge. Men även fingrar, underarmar, axlar och nyckelben. På det så känner jag mej väldigt svag i både armar och händer. Det funkar dåligt när jag skall gräva, dra bort gammal vass och gammalt gräs och nu då såga träd. Värken är molande, irriterande, låter mej inte sova. På grund av detta har jag tagit sömntabletter några nätter. Det har funkat, men jag har sovit till eftermiddagen. Igår sov jag faktiskt i stort sett hela dagen om än i omgångar. Irriterande i sej. Jag vet ju att händerna kan bli mycket sämre. Jag har varit med om det förr, men just nu är detta jobbigt nog. 

Så detta med jobb. Har jag inget ännu. Känns skit, det med. Visst jag får pengar från soc och det är jag tacksam för, men jag vill försörja mej själv och få in lite extra. 3880 kronor i månaden räcker till mat och kattmat, telefon, tv, internet och mobil och lite annat. Det är ju såklart fantastiskt bra, men jag mår ändå skit, oroar mej för att de inte skall räcka, och som sagt, jag har inte själv jobbat ihop dem. Jag saknar att jobba. 

Ja då har jag nog gnällt av mej för den här gången, tror jag. Foto på mitt stackars träd kommer......  Ah just det en sak till det växer förbannat dåligt ute i växthuset, det är för kallt

Blandat

Vi firade Minis 3årsdag. Sol hade ju varit önskvärt, men trots blåst, mulet och kallt så genomförde vi detta.

Loppan med sin älskade moster

Detta är vad jag ser när jag tittar ut genom fönstret i mitt arbetsrum. För mej, total lycka

Jag la mej ner på gårdsplanen och fotade

Rabarbern växer så fort så det är inte klokt. Titta på trädet i bakgrunden, det består av tre stammar och en är på väg ner....

Mina små älsklingar som stått i källaren hela vintern, Det känns en aning hopplöst när jag plockar upp kala bruna stammar och grenar

men så hittar jag detta

eller detta. Små gröna skott från den  till synes döda grenen. Jag blir helt varm av glädje

små svarta Malvor. Det skall bli spännande, jag har aldrig haft dem förr

Mina sådda pelargonior

och de jag köpte som pluggar

molande värkande

Jag har en molande "trötthetsvärk" i handlederna. Såpass att den väcker mej på nätterna.
Händerna har också börjat värka och så armar / axlar.
Det oroar mej lite för jag känner mej kraftlös, orkar inget alls, känns det som. Vad är jag utan armar och händer? Ett intet i min värld.
Men det vara träningsvärk, och det hoppas jag på. Jag har grävt, dragit gammalt blött gräs med kratta och hacka, arbetat en hel del den senaste veckan. Så med en aning tur är min värk denna gången början på något bra - styrka

cpr

Idag har jag varit på kurs för cpr på spädbarn och barn.
Jag tänkte mej att det kunde vara bra att ha en sån utbildning i ryggen,
jag menar jag har ju en hel del barn runt mej, både privat och på jobbet ( kvinnojouren )
Dessutom så kan det vara bra att se om detta kan vara en  utbildning för alla som jobbar på kvinnojouren.
För i så fall kommer jag att föreslå att vi köper in den.
Idag fick vi lära oss hur vi skall göra när vi hittar en medvetslös person ( barn ) och i vilka steg vi skall göra vad samt hur vi utför stabilt sidoläge, andningshjälp och kompressioner. Jag fick vara medvetslös och läggas i stabilt sidoläge, sen hjälpte jag en tjej att göra detta på vår lärare. Jag testade att göra kompressioner på en av dockorna, den som skall gälla för barn från ett år och uppåt, och det var inte enkelt. Absolut inte med mina värkande handleder. Men om jag använde bägge händerna så blev det lättare.
Jag hann inte testa på bebisdockan för Lillstrumpa ringde och behövde mej på stört. Hon skulle ha varit med på utbildningen, men blev hemma pga svåra gallbesvär, när hon ringde så var det så illa att hon behövde åka in och få en morfinspruta. Jag skulle då passa Loppan. Nåväl, kramperna gav med sej, även om det tog tid. Jag blev kvar, fick middag och kollade hockeymatchen.
Vi var ute och fixade för Loppans kanin, den fick sej en ny fin bur idag. Och några passade på att hoppa i en helt underbar vattenpöl. Inte jag, jag hade joggingskor. Först ut var Lillstrumpa, ett rejält skvättigt hopp. Loppan bara glodde, med tappad haka. Sen sa hon jaja, alltså - så får man inte göra. Nåväl, att jag en kvart senare hittade Loppan själv hoppandes i och ur samma vattenpöl var väl uppenbart? Hon ville att vi skulle hoppa varannan gång, men jag hade ju inga stövlar så jag fick doppa i framdelen av foten och skvätta lite bara.
Ja, ja det kommer fler pölar.
Nu natten, ska testa mej en liten vit tablett. Vill sova hela natten och med den värk jag har nu kan det bli svårt utan lite hjälp

som en oskriven lag

Alltid när jag varit någonstans så glömmer jag kvar minst en sak.
Oftast smågrejer. Solglasögonen, kameran, mobilen, såna saker.
Medicinerna som jag behöver varje dag har jag glömt i bilen

Den här gången glömde jag hela väskan i Lillstrumpas bil
trots att svärsonen frågade om jag verkligen hade med mej allt.
Jag trodde ju det så jag sa ja.
Nu sitter jag här utan mobil, kamera, plånbok, ja allt som fanns i väskan.
Jag brukar skoja om att jag egentligen borde ha allt fastbundet vid mej
så jag inte glömmer något, men tänkt vad trassligt det skulle bli till slut!
Alla snören som skulle hålla fast alla saker, de skulle helt säkert trassla ihop sej och så
skulle det bli ett större problem än ursprungsproblemet.

Ingen kamera = inga foton från dagens ansträngningar.
Men jag har fått gjort en del idag. Trots att jag vaknade kvart i tre i eftermiddags.
Jag har gjort två nya hyllor till växthuset, byggt och oljat in dem och fått dem på plats.
Jag har kört röjaren ( ty så okvinnlig är jag ) och kört bort en massa vass.
Planterat om Pelargoner och Malvor ( svarta ) och så plockat en massa pinnar
evighetsjobbet.
Nu blir det lite käk och så skall jag skicka iväg en ansökan för ännu ett jobb och dessutom hinna med att fullgöra veckans uppgifter i ett projekt jag är med i.

Min last

Jag har en stor last. Somliga sitter fast i socker.
Jag gillar sött, men har inga problem att låta bli att äta bullar eller kakor.
Nä jag sitter fast i riskakor. Av allt man kan hitta på?

Riskakor med gräddfil och lök. Älskar både smaken och hur de känns att bita i.
Förmodligen har jag ett behov av salt, för det brukar vara salta saker jag fastnar i
chips, salta pinnar, popcorn.....
Men det brukar gå över. Jag äter något i en period, längre eller kortare och sen tröttnar jag.
Jag tröttnar inte på riskakor, jag vill bara ha mer.

Det kan väl låta rätt harmlöst, men ett paket riskakor innehåller runt 500 kcal
alltså mer än vad som rekommenderas som en måltid till mej.
Äter jag ett paket, så får jag avstå lunch eller middag. Ja, om jag inte vill gå upp i vikt, alltså.

Jag skall nog ta och kolla om jag har problem med sköldkörteln

Kameran funkar!

I stort sett i alla fall.
Det som inte fungerar är skärmen på baksidan
Jag kan inte se inställningar eller foton.
Men det blir ju som förr i världen ju.
De foton som fanns i kameran hade inte blivit skadade heller.
Snacka om tur!

Loppan var påskkärring

Morfar hade hängt påskägg hos Mini ( med godis i såklart )

Våriga färger, de är så otroligt fina när de lyser

Varje dag slår det ut nya blommor

Jag har många Hibiskusar, runt 20, det är en del när man bor på 50m2

Loppan fyllde 2 år, hade kalas och visade stolt sin nya mössa

Lånar Kapten K:s kamera. Hon skall bli lika bra fotograf som sin moster och idol, säger hon

Efter en stormnatt så såg det ut så här. Mittenplåten hade vikt upp sej och var knäckt

Likaså plåten till vänster, jag försökte bocka dem och det gick rätt bra, men inte så bra att jag kunde skruva dem

så jag fick plocka ner och börja om. Nu saknas bara vindskivor på en långsida och fram så är det klart

. 

             Men eftersom jag glömde kameran i min svärsons och dotters bil idag så får jag vänta med att visa resultatet. Då kommer också bilder från Minis födelsedagskalas som vi hade idag, samt en del trädgårdsbilder.