Nu är det slut på jobb för den här gången.
Tre dagar kvar, tre dagar av räknande
Vi inventerar.
Alltså räknar vi hela affärens innehåll
Alla varor, en efter en.
Jag tycker det är kul, men
efter 8 timmar med block, penna och siffror
så är jag rätt matt, trots det.
Imorgon har jag kassatjänst så då blir det till
att varva räkning med kassan.
Tre dagar, sen tomt
Sova länge på morgonen, se på tv och vara uppe till mittinatten?
Ja åt det hållet brukar det dra, trots bra intentioner.
Att det blir tråkigt vet jag i alla fall.
Vissa dagar blir helt ok, när jag handlar, går på
öppna förskolan, träffar barnen, mamma och pappa. Men de andra....
Om my god
Söker jobb, har några som jag ska skicka till nu
Vill ha dem, och ändå inte.
För jag vill jobba på Happy Price och får jag ett annat jobb
så försvinner ju den möjligheten
Samtidigt så vet jag att jag trivs på alla arbetsplatser, så
har det varit genom mitt liv, så allt ordnar sej nog
Skulle jag få ett jobb så blir jag själaglad
Såpass vet jag
tisdag 28 augusti 2012
tisdag 21 augusti 2012
Värt att testa ?
Kanske inte alla sakerna ( och absolut inte på en gång ) men några?
Herregud vad kul det skulle kunna bli.
Likadant när man sätter sej tätt intill någon på en för övrigt tom buss, bio eller liknande.
Snacka om att göra människor nervösa.
Herregud vad kul det skulle kunna bli.
Likadant när man sätter sej tätt intill någon på en för övrigt tom buss, bio eller liknande.
Snacka om att göra människor nervösa.
Ursäkta röran, vi bygger om
Ja ja någon ordning på bild och text lär det inte bli här, det märker jag ju.
Äntligen idag fick jag fyllt i mina barnbarns namn. Mini fick en utblommad ros som symbol för att han är död, och Loppan fick en knopp, hon är ju inte så stor ännu. Korten är tagna precis när allt var klart så det är lite kladdigt. Nya fräscha bilder utlovas inom kort
torsdag 16 augusti 2012
Trädgården i början av Augusti
Jag är hemma idag, ledig.
Somnade halv åtta i gårkväll, sov till halv tio i morse.
Och vaknar med huvudvärk såklart.
Det enda jag fått gjort hittills idag är att starta en tvätt, baka pizza, och diska.
Jo, vattnat blommor ute och inne med. Och klockan är snart 6 på kvällen
En försvunnen dag, kan man säga.
Ja ja det finns några timmar kvar och jag ska gå ut efter maten.
Somnade halv åtta i gårkväll, sov till halv tio i morse.
Och vaknar med huvudvärk såklart.
Det enda jag fått gjort hittills idag är att starta en tvätt, baka pizza, och diska.
Jo, vattnat blommor ute och inne med. Och klockan är snart 6 på kvällen
En försvunnen dag, kan man säga.
Ja ja det finns några timmar kvar och jag ska gå ut efter maten.
 |
| Lyser i mörkret, en Veronika |
 |
| Här ska det bli en rosenrabatt. ca 30 m2 är tanken. Vi får se hur det blir i verkligheten. |
 |
| Jag täcker med tidningar, gräsklipp, rens och sen ska det på med tjocka lager gödsel och presenningar |
 |
| Till våren tar jag bort presenningarna och gräver upp allt ogräs, fyller på med mer jord ( sållad från komposterna ) och sen ska det planteras. Ska bli så kul |
 |
| Min Dahliahäck. Här ryms dessutom rosor och lavendel och lite annat |
 |
| ur en annan vinkel |
 |
| rabatten längs med källartrappen. Dahlior, nya för i år och krasse dominerar |
 |
| Och en gång i världen tyckte jag de var fula.... |
 |
| 4 plantor med Rondellpetunia, mer än så behövs inte |
 |
| Inte många Fuchsior i år, men fina har de blivit |
 |
| Rabatten vid ena entrén. Mycket Dahlior ( blir stora, fyller ut bra ) Lobelior, Kärleksört, rosor och annat |
 |
| Liten söting |
 |
| Kallas stora rabatten, för en gång var den störst. Här bor Kattmynta, rosor, och lite mer |
 |
| Dammen, ha ha. Min gamla kokgryta skulle grävas ner och det bidde en rabatt runt den. Mest ringblommor här |
 |
| Dahliahäcken med mitt hus i bakgrunden |
 |
| Och med växthuset i bakgrunden |
 |
| Väntar och längtar tills de blir blå och ätbara |
 |
| Gurka, det är gott |
 |
| Tomater, biff |
tisdag 14 augusti 2012
Hemmadag
Ledig, från jobbet.
Så jobba hemma idag då
Duscha blommor
Putsa fönster ( endast insidan )
Plocka
Diska
Tvätta och lägga in det som redan är rent.
Städa badrummet ?
Sen besök av Loppan och Kapten K och Lillstrumpa
Efter det kan jag behöva vila
Och sen ?
Trädgården
Fortsätta mitt evighetsjobb
klippa gräs
Så jobba hemma idag då
Duscha blommor
Putsa fönster ( endast insidan )
Plocka
Diska
Tvätta och lägga in det som redan är rent.
Städa badrummet ?
Sen besök av Loppan och Kapten K och Lillstrumpa
Efter det kan jag behöva vila
Och sen ?
Trädgården
Fortsätta mitt evighetsjobb
klippa gräs
torsdag 9 augusti 2012
Bröllopsfotografen
Min dotter, Kapten K har fått ett uppdrag.
Hon ska fota ett brudpar.
Hur stolt får man bli som mamma ?
Jag vet ju hur otroligt duktig hon är
hur mycket tid och kraft hon lagt ner på
att plugga fotoböcker, tidningar, internet
för att inte snacka om " trial and error " med kameran
På så sätt har hon lärt sej hantera kamerans alla möjligheter,
plus att hon lärt sej redigera foton, viktigt att kunna om man vill ha det riktigt bra.
Nu har jag, mot mina principer," lånat" bilder och det utan att be om lov. Men jag vill bara att ni ska få en chans att se en liten pyttedel av det hon kan
| Loppan på sin mammas axel, helt förtjusande, underbar som förstoring på väggen |
| En vattendroppe |
 | ||||||||||
| Mer vattendroppe, jag älskar de här bilderna |
Kattungar
Människor vill ha kattungar. Små ska de vara
Att det sedan många år finns en lag som säger att en katt ska vara som minst 12 veckor gammal, helst 16 veckor, när den lämnar sin mamma, det har man inte fattat, eller vill inte fatta ?
Vi är många som vill höja katters status och som vill följa den här lagen. Då riskerar man att inte få sålt någon kattunge alls. För att köpare vill ha små kattungar, inte halvstora ?
Och så detta med att sälja, inte ge bort.
Där finns ingen lag, men väl ett önskemål. Ge inte bort en kattunge, sälj den för minst 100 kronor.
Kan inte , eller vill inte en människa betala 100 kronor för en katt, så har de inte råd att ha den sen heller.
På Blocket. se måste man ta 100 kr som lägst. När jag sålt katter där så har jag inte upplevt att det varit ett problem. Problemet brukar dyka upp när man ska sälja till någon man känner, via annons i affären, eller kanske på fb.
Ja jag har själv tagit emot katt vid 8 veckors ålder. För många år sen när jag inte visste hur viktigt det var med kattens socialiseringsprocess. Att mamman behöver de där 12-16 veckorna på sej för att få ungen redo. Jag har också tagit emot kattungar och givit bort, utan att betala eller få något betalt. Det pga att så gjorde man, ingen som gav iväg katter som inte var raskatter, tänkte väl på att man kunde ta betalt. Och jag menar inte den där 10: an för tur som en del har gett mej, utan en hundring eller två.
Katter är väl de enda djur som folk kan tänka sej att behandla hur som helst?
Skulle vilja se den som köpte ( läs fick gratis ) en hund, när den var 6 veckor, hade den över sommaren och sen släppte ut den i skogen.
Eller som fick hunden överkörd och bytte till en annan dagen efter ?
Eller som lämnade hunden i lägenheten med ett badkar fyllt med vatten och en massa mat på köksgolvet i två veckor medan man åkte på semester ?
Inte ? Nä, jag tänkte väl det
Att det sedan många år finns en lag som säger att en katt ska vara som minst 12 veckor gammal, helst 16 veckor, när den lämnar sin mamma, det har man inte fattat, eller vill inte fatta ?
Vi är många som vill höja katters status och som vill följa den här lagen. Då riskerar man att inte få sålt någon kattunge alls. För att köpare vill ha små kattungar, inte halvstora ?
Och så detta med att sälja, inte ge bort.
Där finns ingen lag, men väl ett önskemål. Ge inte bort en kattunge, sälj den för minst 100 kronor.
Kan inte , eller vill inte en människa betala 100 kronor för en katt, så har de inte råd att ha den sen heller.
På Blocket. se måste man ta 100 kr som lägst. När jag sålt katter där så har jag inte upplevt att det varit ett problem. Problemet brukar dyka upp när man ska sälja till någon man känner, via annons i affären, eller kanske på fb.
Ja jag har själv tagit emot katt vid 8 veckors ålder. För många år sen när jag inte visste hur viktigt det var med kattens socialiseringsprocess. Att mamman behöver de där 12-16 veckorna på sej för att få ungen redo. Jag har också tagit emot kattungar och givit bort, utan att betala eller få något betalt. Det pga att så gjorde man, ingen som gav iväg katter som inte var raskatter, tänkte väl på att man kunde ta betalt. Och jag menar inte den där 10: an för tur som en del har gett mej, utan en hundring eller två.
Katter är väl de enda djur som folk kan tänka sej att behandla hur som helst?
Skulle vilja se den som köpte ( läs fick gratis ) en hund, när den var 6 veckor, hade den över sommaren och sen släppte ut den i skogen.
Eller som fick hunden överkörd och bytte till en annan dagen efter ?
Eller som lämnade hunden i lägenheten med ett badkar fyllt med vatten och en massa mat på köksgolvet i två veckor medan man åkte på semester ?
Inte ? Nä, jag tänkte väl det
måndag 6 augusti 2012
På tal om brännboll...
.... så var jag mobbad i skolan
Säkert svårt för många som känner mej idag att tro på ?
Men jodå, så var det.
Jag fick inte stryk, det var inte på den nivån. Ibland kan jag önska att det hade varit så.
Då har man något att ta på, ord, eller iskall tystnad, det är svårt att bevisa. Svårt att ta på den subtila " gillarintemalin" strömmen som gick genom klassrummet.
Det finns några tillfällen som jag minns speciellt.
När vi spelade brännboll : Alltid samma två killar fick välja lag, välartade pojkar, minsann. De valde. De mest populära först, dit hörde inte jag. Sen de mindre populära, dit hörde inte jag. Sen de tjocka, dit hörde inte jag. Sen de allra tjockaste, dit hörde inte jag. Sen fick magistern säga: Ni får ta Malin! varpå hela det laget suckade. Jag var inte sämre än genomsnittet egentligen, men jag blev ju det när ingen ville ha mej med, inte trodde jag kunde.
När det var påsk ett år: Vi har som tradition här i Bohuslän att tända eldar på påskafton. Folk i trakten drog på den tiden ihop till en stor brasa nere i Grebbestad. Jag gick dit och såg när det brann, precis som halva samhället och de flesta av mina klass"kamrater " Det här året fanns en figur med i brasan. Den brann ju upp ihop med allt annat. På tisdagen när skolan började igen, sa några i klassen : Va är du här ? lever du, du brann ju upp i lördags. Figuren var jag, föreställde mej. Vi hade läst om häxor, av någon anledning fick det klassen, eller en del av klassen, att kalla mej häxan. Och häxan brändes ju på bålet.
En ny tjej började i klassen : Hon satte sej bredvid mej. Fatta att jag blev glad. Det varade inte så länge. Hon fick höra att hon inte kunde sitta bredvid mej och flyttade såklart.
Jag hade en period av viss popularitet. Jag bröt fotknölarna och gick på kryckor rätt länge. Då ville ju alla låna, en del frågade om det gick bra, andra tog dem ,bara. Den var inte så himla långvarig, den perioden.
Klassen hade varit på skolresa : Jag kunde inte vara med, de åkte buss, jag var bussjuk. De var i Danmark och jag hade skickat med pengar för att en tjej skulle köpa karameller åt mej, såna där i plåtburk. Det gjorde hon och jag fick dem i skolan när resan var över. Burken stod i min bänk över dagen och när jag var ute bakom skolan hörde jag ett plåtlock genom det öppna fönstret. De åt av mina karameller! Minns att jag tänkte att det inte gjorde något, det var ju mot mej de gjorde detta.
Det började på lågstadiet, detta. Om det inte inleddes redan på förskolan. Minns dåligt. Oftast tog det sej uttryck i att jag inte fick vara med, eller aldrig visste om jag skulle få vara med. Känns som om jag alltid var i ytterkanten. Ibland tog det sej andra uttryck, så som jag beskrivit, men som jag minns det var ändå den där osäkerheten vanligast. Ju äldre vi blev desto mer skitsnack blev det. En tjej kunde hitta på att jag sagt något och berättade detta för de andra. Eller så kunde hon säga att hon var arg på en tjej och därmed få ur mej vad jag tyckte och så bygga på det och återge sin version för tjejen .
När jag gick i tvåan eller trean sa jag till min fröken att jag var mobbad. Minns till och med exakt var vi var när jag sa det. Frökens svar var att jag inbillade mej. Sen sa jag inget om det på nästan 30 år.
Allt blev annorlunda när jag började på högstadiet. Dels blev väl jag annorlunda, dels delades klassen och de värsta hamnade i en annan 7a. I min nya klass fick jag vänner bland mina gamla klasskamrater, plus nya vänner från andra skolor. OCH jag umgicks med killar i nian ! Fatta ! Det berodde förvisso på att min vän P var ihop med en av dem, men det gjorde gott för mitt självförtroende.
Jag har under mina vuxenår funderat mycket över vad detta gjorde med mej. Och jag vet att det är en del ivarför jag varit i flera förhållanden med misshandel som en del av vardagen. Jag var inte värd något och om något hände med mej så gjorde det ju inget, det var ju mot mej.....
Det må låta lite patetiskt, men så resonerade jag ofta.
Det har gjort att jag har stora problem att lita på att människor vill umgås med mej. Det räcker med ett litet tecken så tänker jag att de nog egentligen inte vill.
Jag som känner " hela världen" pratar med alla och är hur social som helst har egentligen inget socialt liv. Just nu beroende på att jag inte riktigt orkar, men till en del för att.......
Jag växte aldrig in i koderna, tror jag. Koderna för hur man är . Jag skaffade pojkvän, umgicks med honom och var hos min häst, all ledig tid. Nästan. Jag hade en del familjer som jag passade barn hos.
Så när andra umgicks med sina kamrater och lekte vuxna med vuxenfester , så stod jag utanför, igen, denna gång till en del självvalt och lärde mej inte det sociala spelet. Tror jag. Jag kanske funkar bättre än jag är medveten om ?
Säkert svårt för många som känner mej idag att tro på ?
Men jodå, så var det.
Jag fick inte stryk, det var inte på den nivån. Ibland kan jag önska att det hade varit så.
Då har man något att ta på, ord, eller iskall tystnad, det är svårt att bevisa. Svårt att ta på den subtila " gillarintemalin" strömmen som gick genom klassrummet.
Det finns några tillfällen som jag minns speciellt.
När vi spelade brännboll : Alltid samma två killar fick välja lag, välartade pojkar, minsann. De valde. De mest populära först, dit hörde inte jag. Sen de mindre populära, dit hörde inte jag. Sen de tjocka, dit hörde inte jag. Sen de allra tjockaste, dit hörde inte jag. Sen fick magistern säga: Ni får ta Malin! varpå hela det laget suckade. Jag var inte sämre än genomsnittet egentligen, men jag blev ju det när ingen ville ha mej med, inte trodde jag kunde.
När det var påsk ett år: Vi har som tradition här i Bohuslän att tända eldar på påskafton. Folk i trakten drog på den tiden ihop till en stor brasa nere i Grebbestad. Jag gick dit och såg när det brann, precis som halva samhället och de flesta av mina klass"kamrater " Det här året fanns en figur med i brasan. Den brann ju upp ihop med allt annat. På tisdagen när skolan började igen, sa några i klassen : Va är du här ? lever du, du brann ju upp i lördags. Figuren var jag, föreställde mej. Vi hade läst om häxor, av någon anledning fick det klassen, eller en del av klassen, att kalla mej häxan. Och häxan brändes ju på bålet.
En ny tjej började i klassen : Hon satte sej bredvid mej. Fatta att jag blev glad. Det varade inte så länge. Hon fick höra att hon inte kunde sitta bredvid mej och flyttade såklart.
Jag hade en period av viss popularitet. Jag bröt fotknölarna och gick på kryckor rätt länge. Då ville ju alla låna, en del frågade om det gick bra, andra tog dem ,bara. Den var inte så himla långvarig, den perioden.
Klassen hade varit på skolresa : Jag kunde inte vara med, de åkte buss, jag var bussjuk. De var i Danmark och jag hade skickat med pengar för att en tjej skulle köpa karameller åt mej, såna där i plåtburk. Det gjorde hon och jag fick dem i skolan när resan var över. Burken stod i min bänk över dagen och när jag var ute bakom skolan hörde jag ett plåtlock genom det öppna fönstret. De åt av mina karameller! Minns att jag tänkte att det inte gjorde något, det var ju mot mej de gjorde detta.
Det började på lågstadiet, detta. Om det inte inleddes redan på förskolan. Minns dåligt. Oftast tog det sej uttryck i att jag inte fick vara med, eller aldrig visste om jag skulle få vara med. Känns som om jag alltid var i ytterkanten. Ibland tog det sej andra uttryck, så som jag beskrivit, men som jag minns det var ändå den där osäkerheten vanligast. Ju äldre vi blev desto mer skitsnack blev det. En tjej kunde hitta på att jag sagt något och berättade detta för de andra. Eller så kunde hon säga att hon var arg på en tjej och därmed få ur mej vad jag tyckte och så bygga på det och återge sin version för tjejen .
När jag gick i tvåan eller trean sa jag till min fröken att jag var mobbad. Minns till och med exakt var vi var när jag sa det. Frökens svar var att jag inbillade mej. Sen sa jag inget om det på nästan 30 år.
Allt blev annorlunda när jag började på högstadiet. Dels blev väl jag annorlunda, dels delades klassen och de värsta hamnade i en annan 7a. I min nya klass fick jag vänner bland mina gamla klasskamrater, plus nya vänner från andra skolor. OCH jag umgicks med killar i nian ! Fatta ! Det berodde förvisso på att min vän P var ihop med en av dem, men det gjorde gott för mitt självförtroende.
Jag har under mina vuxenår funderat mycket över vad detta gjorde med mej. Och jag vet att det är en del ivarför jag varit i flera förhållanden med misshandel som en del av vardagen. Jag var inte värd något och om något hände med mej så gjorde det ju inget, det var ju mot mej.....
Det må låta lite patetiskt, men så resonerade jag ofta.
Det har gjort att jag har stora problem att lita på att människor vill umgås med mej. Det räcker med ett litet tecken så tänker jag att de nog egentligen inte vill.
Jag som känner " hela världen" pratar med alla och är hur social som helst har egentligen inget socialt liv. Just nu beroende på att jag inte riktigt orkar, men till en del för att.......
Jag växte aldrig in i koderna, tror jag. Koderna för hur man är . Jag skaffade pojkvän, umgicks med honom och var hos min häst, all ledig tid. Nästan. Jag hade en del familjer som jag passade barn hos.
Så när andra umgicks med sina kamrater och lekte vuxna med vuxenfester , så stod jag utanför, igen, denna gång till en del självvalt och lärde mej inte det sociala spelet. Tror jag. Jag kanske funkar bättre än jag är medveten om ?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)