Åtta månader nu...

I söndags var det åtta månader sedan jag slutade röka.
Jag förvånar mej själv, kan man säga.
När jag började ta Champix i maj förra året, så hade jag ingen tro på att detta skulle fungera för mej. Jag tänkte att det skulle bli som vanligt, en kamp, ett nederlag. Trodde att jag skulle må dåligt, vara irriterad, sitta och fingra på allt och inget för att fingrarna saknade sitt vanliga jobb, att hålla i en cigg.
Men så blev det inte. Det gick ju bra ju.
Och, ja visst, jag har fått kämpa och senast häromdagen så var jag rejält arg och kände att det hade suttit fint med en cigarrett. Men jag lät bli. Jag väntar fortfarande på den dagen när jag upptäcker att det var länge sen jag tänkte på att ta ett bloss.
Men" hålen " har blivit färre och det är ju inte så att jag känner ett sug varje dag, utan det kommer då och då.
Jag har ändå en tro på att det ska fungera den här gången, jag sparar pengar och det motiverar minsann.

I onsdags, den 21/1 fick jag en vattentank hit till gården.
Så,efter två års slit så behöver jag inte gå upp till brunnen och hämta vatten när jag vill duscha eller diska, mamma behöver inte köra hit dricksvatten flera gånger i veckan.

Vadan denna lyx? Jo, Vägverket kom väl underfund med att det inte var så bra att ha mej springande uppe i bygget och beställde en tank på 3000 liter till mej.
Här står den, i all sin glans, utanför köksingången.
Det här underlättar mycket för mej, men drömmen är ju vatten i kranarna inne i huset.

Elektriska apparater

Elapparater är ju trevliga varelser, så länge de funkar.
Här är det nästan alltid så att vi kommer in i ett stimm, går en sak sönder, så går en till sönder osv.
Ja, nu var det datorns tur. Den fungerade hur bra som helst när jag startade den igår morse, så åkte jag iväg och handlade, kommer hem, startar datorn och den är lika snabb som en påse kola.
Det spelade ingen roll vad jag gjorde, allt var segt. Kanske behövde jag rensa lite bland mina foton? Ta bort lite? Jo visst, men det tog tid. Och inte gjorde det nån skillnad heller. Ok, ta bort alla tempfiler då? Men hur i helsike var det man gjorde för att hitta dem?
Skickade sms till Treans pokjvän, inget svar. Letade mej blå och var i det läget att jag började slå på skärmen. Det tog alltså mellan en och två minuter för ett fönster att öppnas, internet var bara att glömma. Så kom jag på att Tvåans datorhandbok ju finns i huset. Den har jag lånat för att fräscha upp kunskaperna i excel. Jo där hittade jag ett litet avsnitt om hur man städade hårddisken, vet att jag gjort på annat sätt förut, men sak samma. Så jag städade. Hjälpte inte.
Idag ringde jag Telia, de ger en massa förslag på saker man kan göra innan man kommer fram till en riktig människa. Förmodligen för att den riktiga människan har annat för sej än att prata med it-idioter i telefon. Det funkade fint den här gången. Dra ur allt ur väggen, även modemet, sa den inspelade rösten. Jag hade varit inne på att dra ur datorn, men modemet hade jag inte tänkt på, så det var bra info. Man skulle sedan koppla in modemet före datorn och så vänta två minuter, koppla in datorn och se om detta hade hjälpt. Och det hade det.
Så gör man ju när boxen till tv:n hänger sej, vilker sker ca varannan månad här. Så gör man när mobilen hänger sej, någon gång per halvår. Så, varför inte med datorn och modemet?
Jag frågade en gång på en tv affär varför det var så? att man måste dra boxen ur väggen. Nä det vet vi inte, det är bara så, fick jag till svar.
Moderna maskiner....

Lycka

Idag är lyckan att jag har sovit ihop med katten Speedy.
Jag som är jätte allergisk, har längtat länge, länge efter detta.
I början av hösten sov jag en stund på soffan i köket tillsammans med
lilla katten Kraman. Och idag har jag sovit i tre timmar med Speedy liggandes i djup sömn ovanpå mej inne i soffan i vardagsrummet.
Mys som jag faktiskt trodde var omöjligt.
Jag brukar tåla kattungar mycket bättre än de vuxna katterna, därför tror jag att det gick bra när Kraman låg bredvid mej. Men Speedy är inte en liten kattunge längre. Han är sju månader nu och nästan vuxen. Fast om det blir som jag tror så kommer han ändå att för alltid förbli en bebis.

Klagovisa

Jag måste få klaga lite.
Har så ont i magen.
Om det inte vore för att blindtarmen redan är borttagen
så hade jag gissat på att det var den som gör ont
Eller kanske inte ändå, för av och till
så gör det ont i precis hela magen
inte bara nere till höger.
Min kompis K tror att jag har magsjuka.
En sort där man inte spyr, utan "bara" har ont och
har diarré. Ska hålla på en vecka cirka.
Attans.

Konstigt ,men helt sant del 2

Jag drack som sagt en jäkla massa vatten. Drack vatten och sprang på toa.
Kanske var bra för att rensa systemet också.
Dag tolv den 25/5 tog jag det sista blosset. Jag rökte en halv cigarrett på förmiddagen och så sparade jag den sista till eftermiddagen. När jag hade rökt färdigt den där sista och fimpat den, så tittade jag på klockan: den var fem över fem!
Ja, och efter detta så har jag varit rökfri.
Fast...Några gånger har jag provat hur det smakar. Den första gången var på midsommar.
Tvåan och jag var ute och partajade och jag kände att nu måste jag nog prova och det gjorde jag, två gånger den kvällen. Varför jag inte kunde nöja mej med en gång har jag inget bra svar på. Efter detta höll jag mej fram till i augusti när det var dags att hjälpa Trean att flytta. Under de tre dagar som jag var hos honom så rökte jag nog en hel cigarrett om man lägger ihop alla blossen jag tog.Varför skulle jag prova? Jag vet precis hur det smakar.
Jag är ganska säker på att det finns en liten receptor som sitter kvar inne i hjärnan och som då och då skickar en signal till det område som tidigare var beroende av nikotin, en signal som säger att nu ska du ta ett provbloss. Jag kan se den här receptorn framför mej, han sitter där och gnuggar händerna och väntar bara. Ju fler gånger man tar provbloss desto större risk är det att man åker dit igen. Skulle man börja igen så ser jag framför mej hur han delar sej och på så sätt bildas fler receptorer och så är man igång igen.
Alltså så måste jag låta bli provblossen. Så, efter den sjätte augusti, har jag bitit ihop varje gång lusten att prova vaknat. Inte helt lätt. Det finns hål i mitt liv. Hål som tidigare fylldes med rökning, nu? Jag förstår att folk går upp i vikt, någonting ska ju hålen fyllas med och varför inte mat?
Vatten och tuggummi har jag försökt fylla mina hål med. Som tur är så är de inte så många längre. Från början så var livet som en schweitzerost, hål över allt, nu är det betydligt färre.
Men de finns och de måste fyllas, känner jag. Tanken nu är att jag ska fylla dem med rörelse.
Promenader, jobb i trädgården, träning tex.
När man slutar röka så får man så många positiva effekter, det har jag läst på många olika ställen. De hittade inte hem till mej, det kan jag säga.
Jo, en sak: jag sparar åttahundra kronor i månaden.
Detta är en sak som jag är glad för, jag slutade ju främst för att spara pengar.
Men, det andra positiva som ska hända, var är det?
Man ska få klar och fin hy, jaha säg det till alla de finnar jag har haft sedan maj månad.
Man känner doft och smak mycket bättre, ja man ska till och med få tillbaka det smak och luktsinne man mist. Nu hade jag inte mist något av det, så det där har jag inte märkt något av.
Man får mycket bättre kondition, det som har hänt på den kanten är att ett litet flås som jag fick när jag gick i backar till exempel, det är borta. Annars, lika bra eller dålig som alltid.
Jag ska komma att leva längre och förhoppningsvis slippa kol och lungcancer. Det ser jag fram emot.
Jag åt Champix längre än vad man normalt gör. Två månader längre ungefär. Detta för att jag visste ju hur svårt jag har haft för att hålla mej rökfri de andra gångerna som jag försökt sluta röka.
Nu ska jag klara mej på helt egen hand, sedan ca en vecka tar jag inga tabletter längre.
Det känns som om det ska funka, så, konstigt men sant, jag är rökfri!